Litteraturvetenskap

Juni 1940: Hitlers Wehrmacht har besegrat Frankrike. Gestapo letar efter Heinrich Mann och Franz Werfel, Hannah Arendt, Lion Feuchtwanger och otaliga andra tyska författare som har flytt till Frankrike sedan maktövertagandet 1933. Amerikanen Varian Fry kommer till Marseille för att rädda så många som möjligt. <br/><br/>Det är ett dramatiskt år i den tyska litteraturhistorien. I Nice lyssnar Heinrich Mann på radionyheter medan bomblarmen ljuder. Anna Seghers flyr med sina barn till fots från Paris. Lion Feuchtwanger sitter i ett franskt interneringsläger, medan SS-trupper rycker närmare. Alla kommer de slutligen till Marseille. Här lämnar Walter Benjamin ifrån sig sin nya essä till Hannah Arendt innan han flyr över Pyrenéerna. Här korsas vägarna för en mängd tyska och österrikiska författare, intellektuella och konstnärer. Och här riskerar Varian Fry och hans medhjälpare livet för att smuggla ut dem ur landet. <br/><br/>Uwe Wittstock, född i Leipzig 1955, är litteraturkritiker och författare. Hans stora genombrott kom, även internationellt, med <i>Februari 33: litteraturens vinter</i>, som blev brett uppmärksammad och diskuterad under det svenska valåret 2022. <i>Marseille 1940: den tyska litteraturens flykt</i> tar vid efter den förra boken och är skriven med minst lika stor intensitet och närvaro - och dess aktualitet i samtiden är lika obestridlig. <br/><br/><b>"Kallsvett sipprar ut från sidorna i Wittstocks bok. Med imponerande detaljrikedom gestaltar han nyckfullhetens terror. Från en dag till en annan kan spelreglerna ändras genom ett eller annat myndighetsdekret [. . .] Marseille år 1940 är en ö i tiden. Men man kan slå broar ända till Tidö slott. Över dem vandrar den byråkratiska brutaliteten." Per Svensson, DN. </b><br/><br/><b>"Hans skildring av hur kulturpersonligheter som redan gått i exil från Nazityskland också tvingas fly Frankrike matchar en spänningsroman." Anders Q Björkman, SvD. </b><br/><br/><b>"Med ett närmast thrillerartat driv skildrar Wittstock de oppositionellas katt och råtta-lek med Gestapo och SS. Det här är angelägen läsning i vår tid, när fascismen vinner alltmer mark i Europa." Yukiko Duke, Vi Läser. </b><br/><br/><b>"Boken kan tveklöst läsas som ren spänningslitteratur och man häpnar över inledningens uppgift om att allt i boken går att belägga och är fritt från fiktiva inslag." Hjalmar Falk, Ord&Bild.</b>

1958 blev Jean Ellroy brutalt mördad och hennes kropp dumpad mitt på gatan i en förort till Los Angeles. Hennes mördare hittades aldrig, polisen sorterade bort henne som bara ännu ett offer för en labil lördagsnatt i L.A. James Ellroy var tio när han förlorade sin mor och spenderade de närmaste trettiosex åren med att fly hennes spöke, bland annat genom att nyuppfinna kriminalromangenren. Men så en dag på nittiotalet slutade han fly. Han återvände till Los Angeles, för att finna sanningen om sin mor - och sig själv. Mina mörka vrår är den självbiografiska berättelsen av Noir-mästaren James Ellroy. Han redogör för den fåfänga jakten på sin mors mördare och den helvetesvandring som händelsen innebar för honom själv. En mörk epik utvecklar sig, om sorg, besatthet och försoning - och en lika svindlande som sann historik över det amerikanska våldet. JAMES ELLROY föddes 1948. Han debuterade som författare med Browns rekviem [1981], och har sedan dess skrivit en rad historiska romaner som revolutionerat deckargenren, med Ellroys våldsamt förtätade »telegramstil«. Några av böckerna har blivit storfilmer i Hollywood, såsom L.A. konfidentiellt från 1990 och Den svarta dahlian från 1987. »Ellroy är mäktigare än någonsin.« THE NATION »Häpnadsväckande... Originellt. Modigt. Briljant.« PHILADELPHIA INQUIRER # Årets mest läsvärda bok i NEW YORK TIMES # Årets bok i TIME MAGAZINE # 1 Bestseller i LOS ANGELES TIMES

De medeltida walesiska berättelserna om sagokonungen Arthur läses sällan och lämnar förhållandevis lite spår i moderna romaner och filmatiseringar, detta trots att de representerar några av de äldsta traditionerna om honom. Den här boken innehåller översättningar till svenska av tre sagor och två längre poem, tillsammans med inledning och innehållskommentarer. Dörren öppnas till en annan värld än de flesta känner till, fjärran från runda bord, hövisk kärlek och helig graal. Istället får vi möta en värld befolkad av jättar, skepnadsskiftare och talande djur, och bekanta oss med figurer som Culhwch och jättens dotter Olwen, häxorna i Caer Loyw och kejsarinnan av Konstantinopel, det väldiga vildsvinet Twrch Trwyth och mästerbarden Taliesin.<br/><br/>Jonas Thungren Lindbärg är medeltidsforskare och filolog med ett särskilt intresse för platser och skeenden som ofta glöms bort. Han disputerade 2021 vid Stockholms universitet med avhandlingen <i>Between Old and New Rome: Armenian and Bulgarian Contacts with the Papacy around 1204.</i>

<i>Ett Sverige som försvann - min uppväxt på 50-talet i Värmland </i>är en personligt skriven berättelse om hur det var att växa upp i svensk landsbygd på 1950-talet - efter kriget, före television, kyl och frys och massflytten till städerna. Det är som en glänta mellan två epoker. Berättelsen ger djupa tankeställare för dagens Sverige. En av många rör frihetsgraden för barn att ta eget ansvar. <br/><br/>Hans Bergström, född 1948, växte upp i den lilla byn Ambjörby i Klarälvdalen i norra Värmland. Han blev sedan i unga år talskrivare till tre partiledare och chefredaktör, först för Nerikes Allehanda, sedan för Dagens Nyheter. Han bor sedan ett 20-tal år i USA. <br/><br/>Men hembygden har förblivit nära och kär. Hans berättelse om den, och om den meandrande älven som dess själ, är stark. Läsare ur samma generation kommer att kunna identifiera sig med mycket. Läsare ur senare generationer ges åtskilligt att reflektera över.<br/><br/><i>Den är ljuvlig som folkvisan Uti vår hage, innerligt vacker och med tydliga stråk av vemod. Boken "Ett Sverige som försvann", signerad statsvetaren och journalisten Hans Bergström, är en kärleksförklaring...Boken är en skatt.</i><br/><br/>Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet<br/><br/><i>Det finns böcker som vill övertyga, och så finns det böcker som vill erinra. Hans Bergströms "Ett Sverige som försvann - min uppväxt på 50-talet" tillhör den senare kategorin, men gör det med en underström av politisk sprängkraft. Vad som vid första anblick framstår som en lågmäld barndomsskildring från 1950-talets Klarälvdal visar sig vid en närmare betraktelse vara en etnologisk studie i hur ett samhälle formar ansvarstagande individer. </i><br/><br/>Magnus Henrekson, professor vid IFN, i Kvartal.

Idén om en svensk kulturkanon växte fram ur en politisk och kulturell debatt om gemensamma referenser i samhället. Inspirerad av Danmark har frågan diskuterats i Sverige i flera år, ofta kopplad till skola, integration och nationell identitet. I slutet av 2023 beslutade regeringen att en kulturkanon för Sverige skulle tas fram under ledning av historieprofessor Lars Trägårdh. Kulturkanon lanserades i september 2025 och kommer nu i bokform. Utöver listan över samtliga 100 verk presenteras resultatet av projektet »Folkets kanon«.<br/><br/>Lars Trägårdh har även skrivit ett nytt förord till denna utgåva.

Kreativitet är att stå inför något hopplöst och hitta ett sätt att göra det möjligt. Bengt Ohlsson underkänner litteraturvärldens självömkan och lovar att aldrig sluta skriva.<br/><br/>Bengt Ohlsson är författare.

Efter tio års belägring av staden Ilion i Troja beger sig krigaren Odysseus - den mångförslagne - hemåt mot ön Ithaka, där hans hustru Penelope väntar, under ständig uppvaktning från friare som suktar efter hennes gunst och hans kungarike. <br/>Men vägen hem blir svår för Odysseus och hans män: tio år av irrfärder väntar, med strapatser och dödliga faror - lotusätare som lockar med evig glömska, våldsamma cykloper, förföriska nymfer och lockande men hotfulla sirener. <br/>Hemma på Ithaka gör sonen Telemachos allt för att freda sin mor, och Odysseus får in i det sista använda all sin list och förslagenhet.<br/>I svensk översättning av Erland Lagerlöf.<br/><br/>HOMEROS vet man ytterst lite om; mytbildningen har framställt honom som en blind skald och siare, men sannolikt kommer de verk som tillskrivs honom från en lång tradition av muntlig poesi. <i>Odysséen</i> dateras vanligen till det sena 700-talet f.Kr.