Platon

Femte och näst sista delen av Jan Stolpes kompletta översättning av Platons skrifter innehåller Platons största skrift, Lagarna, som uppenbarligen är det sista arbete som Platon lade handen vid. Tre äldre män vandrar en stekhet sommardag på Kreta och diskuterar under vandringen hur en välordnad stat ska byggas upp. Man resonerar om hur marken ska delas, vilka människor som ska bebo den, vilka instiutioner och ämbeten som behövs. Och man skriver lagar som reglerar alla verksamheter och förhållanden. Det blir till en mäktig statsfilosofi som på viktiga punkter skiljer sig från den i Platons tidigare skrift Staten. I volymen ingår också två smärre skrifter: Minos och Epinomis, som båda knyter an till Lagarna och är tillkomna i den platonska miljön men inte är skrivna av Platon själv.<br/>Översättning, förord och noter av Jan Stolpe.

Jan Stolpes hyllade översättning av Platons skrifter kommer nu ut i storpocket. Turen har kommit till Staten, en av de böcker som haft en ofantlig betydelse för hela Västerlandets tänkande. I Staten diskuterar Platon genom sitt språkrör Sokrates hur ett idealt samhälle bör vara beskaffat, vilka grupper som bör ingå och vilka kvalifikationer som de måste uppfylla. I Staten ingår den berömda skildringen av idévärlden där invånarna sitter i en grotta vända mot en vägg och betraktar skuggor av livlösa figurer som bärs fram och tillbaka.

<b>Några av den västerländska filosofins viktigaste texter</b><br/><br/>Platons dialoger utgör själva grunden för den västerländska filosofin. De består av texter skrivna i samtalsform, ofta med Platons lärare Sokrates i en av de centrala rollerna. Sokrates föddes cirka 469 f. v. t. och dog 399 f. v. t., efter att ha dömts till döden för »ogudaktighet« och för att vara en »ungdomens förförare«. <br/><i>Dialoger II </i>innehåller ett antal av Platons mest framträdande dialoger, såsom <i>Menon</i> där frågan om dygdens ursprung behandlas: Är den medfödd, förvärvad genom övning eller kan den läras ut? I dialogen<i> Parmenides</i> skildras mötet mellan en ung Sokrates och den åldrade filosofen Parmenides, som levererar en svidande kritik mot idéläran, och i <i>Euthyfron </i>diskuteras frågan om vad fromhet och gudaktighet innebär. I <i>Sofisten</i> framförs en av de mest djupgående undersökningarna av logik, språk och ontologi, medan <i>Theaitetos</i> tar sig an frågan vad kunskap är. <br/>I svensk översättning av Claes Lindskog. <br/><br/>PLATON [428-347 f. v. t.] var en grekisk filosof, matematiker och författare, vars verk har haft en närmast oöverskådlig betydelse för det västerländska tänkandet. Kristna kyrkan är starkt påverkad av hans idélära och med verk som <i>Staten</i> grundades den politiska filosofin. Cirka 387 f. v. t. instiftade Platon i antikens Aten sin egen akademi, västvärldens första institution för studier i filosofi.

<b>Odödliga filosofiska verk i ny utgåva</b><br/><br/>I <i>Dialoger</i> samlas ett antal av Platons mest berömda texter: verk skrivna i samtalsform och ofta med Platons lärare Sokrates i en av de centrala rollerna. Sokrates föddes cirka 469 f.Kr. och dog 399 f.Kr, efter att ha dömts till döden för »ogudaktighet« och för att vara en »ungdomens förförare«. I den tidiga dialogen <i>Sokrates försvarstal</i> skildras Sokrates försvar mot anklagelserna. <br/>I <i>Kriton</i> samtalar Sokrates och hans rike vän Kriton om rättvisa och orättvisa. Sokrates menar att orättvisa inte ska besvaras med ytterligare orättvisa, och vägrar låta Kriton hjälpa honom fly från fängelset. <i>Symposion</i> - på svenska kallad <i>Gästabudet</i> - är ett av Platons mest kända verk. Handlingen utspelar sig på ett gästabud, där en samling framstående atenare i tur och ordning håller lovtal till Eros, kärleken, fram till avslutningen där Sokrates förklarar hur kärleken kan leda människan till sanningen. <br/>Denna volym innehåller även <i>Gorgias </i>(om retorikens väsen), <i>Faidon</i> (som skildrar Sokrates syn på livet efter döden), samt <i>Faidros</i>, där Platon återkommer till frågan om kärleken. I svensk översättning av Ellen Wester, Johan Bergman och Claes Lindskog.<br/><br/>PLATON [428-347 f.Kr] var en grekisk filosof, matematiker och författare, vars verk har haft en närmast oöverskådlig betydelse för det västerländska tänkandet. Kristna kyrkan är starkt påverkad av hans idélära och med verk som <i>Staten</i> grundades den politiska filosofin. Cirka 387 f.Kr. instiftade Platon i antikens Aten sin egen akademi, västvärldens första institution för studier i filosofi.

Gästabudet är en av Platons mest berömda dialoger och skrevs omkring 385 f.Kr. I boken samlas Platons mentor Sokrates och några av hans vänner för att till god mat och dryck hålla var sitt hyllningstal till Eros, kärleken, i dess platoniska mening som drivkraft och skönhetsåtrå. I dialogform försöker denna intellektuella grupp att bestämma kärlekens väsen och hur man genom den kan nå sanningen. <br/> <br/> <br/> -

Fjärde delen av Jan Stolpes nyöversättning av Platons samtliga verk omfattar sju dialoger, som alla tillhör författarens sena produktion. Flera av dem har en mera fackfilosofisk inriktning än texterna i de tidigare volymerna, och i många av dem kan man också se tydliga tecken på omorientering och kritisk prövning av tidigare ståndpunkter. I Theaitetos diskuterar Platon med Sokrates som språkrör vad kunskap egentligen är: här formulerar Sokrates också den berömda satsen att han är en barnmorska för själar som är havande med nya idéer. I Sofisten undersöker Platon vad det kan betyda att något inte är. Statsmannen utvecklar en samhällssyn med delvis andra utgångspunkter än i Staten, och i Parmenides genomför Platon en uppgörelse med en av den grekiska filosofins stora gestalter. I Filebos diskuterar man begreppet njutning. Timaios var länge den enda Platondialog som lästes i västerlandet, den har haft ett ofantligt inflytande i vår idéhistoria. Här utvecklar Platon sin bild av hur universum har skapats och av vilka grundelement alla varelser och ting är uppbyggda. I den korta avslutande Kritas berättas myten om riket Atlantis, som en gång ska ha sjunkit i havet. Jan Stolpe har skrivit ett utförligt förord och kommenterande noter. Varje dialog är dessutom försedd med en analytisk innehållsöversikt.

Med Bok 6 avslutar Jan Stolpe sin svenska översättning av Platons samlade skrifter. Utgåvan innehåller nu alla skrifter som har gått under Platons namn. Många av texterna i Bok 6 har aldrig tidigare översatts till svenska. En del av dem är knappast skrivna av Platon själv, utan av lärjungar till honom vid hans Akademi. »Den större Hippias« är en komisk dialog där Sokrates diskuterar vad som kan menas med att något är »fint«. »Alkibiades 1« användes i över tusen år som introduktionsskrift för alla som ville sätta sig in i Platons filosofi: där resonerar Sokrates om varför man måste ägna omsorg åt sig själv och sin själ för att bli en duglig människa. »Axiochos« är en trösteskrift där Sokrates förklarar för en man som ligger på sitt yttersta varför han inte behöver frukta döden, och i »Hipparchos« diskuterar man girigheten. Av stort intresse är också några av de arton brev som här presenteras: i det överlägset längsta och mest berömda av dem, det sjunde, berättar Platon om sig själv och sitt liv och om sina försök att intressera sicilianska furstar för filosofi. I volymen ingår också 33 dikter som har tillskrivits Platon. Med denna översättning har svenska läsare för första gången tillgång till alla de platonska skrifterna. Jan Stolpe har skrivit förord och kommenterande noter till alla texter. Volymen avslutas med ett fullständigt namnregister till alla de sex böckerna i utgåvan.