Euripides

<i>De måste dö, och eftersom de måste dö</i> <br/><br/><i>ska jag som fött dem döda dem.</i> <br/><br/> <br/><br/>Av de sjutton pjäser som finns bevarade av Euripides hand är <i>Medea</i> den mest spelade och älskade. Dramat hade premiär i Athen våren 431 f Kr och kretsar kring klassiska teman som svek, hämnd, utanförskap och vansinne. Flyktingens tvetydiga situation inför makten ges i Medeas gestalt en psykologisk och politisk tolkning som bevarat sin laddning genom århundradena. Men framför allt är det kanske som kvinno­porträtt Medea är oslagbar - hennes vrede och hämndbegär upphör aldrig att fascinera. <br/><br/> <br/><br/>Denna nyutgåva av det klassiska dramat är översatt för scenen av Jan Stolpe och Agneta Pleijel, med förord och förklarande noter av Jan Stolpe.

<b>Ett av litteraturhistoriens viktigaste verk & det mest uppförda av alla antika dramer</b><br/><br/>Efter att Jason lagt beslag på det gyllene skinnet lever han och Medea tillsammans med sina två söner som flyktingar i Korinth. Medea har offrat allt för Jason, hon har svikit sin far och mördat sin egen bror, men trots det väljer Jason att lämna henne för att ingå ett politiskt fördelaktigt äktenskap med den korinthiska kungens dotter, Glauke. När kungen dessutom beordrar Medea i omedelbar landsflykt förvandlas hennes förtvivlan till en kall och kalkylerad hämndlystnad. <br/>Den röst som här ges åt den förtryckta kvinnan, åt främlingen, är en röst som än idag - årtusenden senare - saknar motstycke. <i>Medea </i>är den antika dramatikern Euripides mest framstående tragedi och ett av litteraturhistoriens viktigaste verk. <br/>I svensk översättning av Hjalmar Gullberg. <br/><br/>EURIPIDES [480-406 f. v. t.], var en grekisk tragediförfattare. Han anses jämte Sofokles och Aischylos vara en av litteraturhistoriens främsta tragöder. Idag finns endast arton av hans totalt nittiotvå verk bevarade, bland dem <i>Medea</i> - det mest uppförda av alla antika dramer.

Euripides är den yngste av de tre stora grekiska tragöderna, och Backanterna och Ifigenia i Aulis blev hans sista tragedier. De uppfördes först efter författarens död år 406 f.Kr. och bildar en magnifik slutpunkt på den klassiska grekiska dramatiken. I Backanterna kommer guden Dionysos till Thebe i Grekland och kräver att bli erkänd. Kung Pentheus möter honom med arrogans och misstro, och gudens hämnd blir grym - han är »oändligt fruktansvärd, och med oändlig mildhet«. I dramat ställs den övermodiga rationalismen mot den mogna livsvisdomen. I Ifigenia i Aulis drabbas den grekiska hären av stiltje på sin väg till Troja. För att ge grekerna förlig vind kräver gudinnan Artemis att deras ledare Agamemnon ska offra sin dotter Ifigenia. Agamemnon hamnar i en till synes olöslig konflikt, där kärleken till dottern ställs mot pliktkänslan och omgivningens tryck. Dramerna är översatta av Göran O. Eriksson och Jan Stolpe. Den senare har även skrivit förord och kommentarer.