2018

Coroner: Punishment for decadence 1988 (Rem) [CD]

Dare: Out of the silence II 2018 [CD]

Tygers Of Pan Tang were part of the new Wave Of British Heavy Metal (NWBHM) but unlike bands such as Iron Maiden, Saxon, and Def Leppard, the Tygers gained a little less success. This album is one of their best efforts, thanks to the input of lead-singer Jon Deverill, one of the best heavy metal vocalists ever with his impassioned and soulful contribution and John James Sykes the guitarist that later on would join bands such as Thin Lizzy, Whitesnake and Blue Murder. 'Crazy Nights' is a heavy metal album featuring all the classic ingredients. The Tygers give you groove, speed and melody. Favorite tracks are "Do it good", "Love don't stay", "Raised on rock", and "Lonely man".

Brittiska FM är veteraner inom AOR-genren och detta är deras elfte platta; "Atomic Generation". Bandet har sedan debuten 1986 hållit fast vid sin melodiösa hårdrock där låtarna alltid står i<br/>centrum och där melodierna är kung.<br/><br/>FM återförenades efter ett par års paus 2007 och har sedan dess stadigt turnerat och släppt<br/>album.

Veteranerna Angra från Brasilien har på sitt nionde album återigen valt att spela in skivan i Sverige, med Jens Bogren som producent. Bogren har gjort sig känd för sitt arbete med<br/>bl.a. Dragonforce, Opeth och Katatonia. Bandet har utvecklat sitt distinkta sound med nye sångaren Fabio Lione (ex Rhapsody) och släpper här återigen en konceptplatta. Musiken är som vanligt både episk och genomarbetad, samtidigt som de distinkta brasilianska rytmerna hela tiden får ta plats.

Family Tree är den efterlängtade uppföljaren till Kentucky från 2016 som gick direkt in som #5 på den brittiska topplistan. Liksom på Kentucky, valde Black Stone Cherry att själva producera Family Tree i David Barrick's Barrick Recording i Glasgow, Kentucky. För övrigt samma studio där de spelade in sitt självbetitlade debutalbum. Bandet beslöt denna gång att inte repetera för mycket innan inspelningarna började för att få plattan att låta mer intim och spontan. De gav även frontmannen Chris Robertson fria tyglar att mixa låtarna vilket låg i linje med den lösa och lediga process som skapad Family Tree.<br/><br/>Antal låtar på Family Tree är tretton vilket blivit lite av bandets turnummer och liksom på tidigare plattor har samtliga medlemmar bidragit till låtskrivandet. Trummisen John Fred berättar, "Family Tree innehåller alla våra musikaliska influenser och hur vi med hjälp av dessa skapat vårt eget unika southern rock n roll." På plattan återfinns två gäster som betyder mycket för bandet. Chris femårige son sjunger back-up på den stoltserande You Got The Blues och mästaren av jammandets sköna konst Warren Haynes (Allman Brothers/Gov't Mule) glödande gitarrspel hörs på delta-stompern Dancing In The Rain. Bandet mötte Haynes för snart sjutton år sedan då de som nysignade för första gången kom till New York. <br/><br/>Familjekonceptet är otroligt viktigt för Black Stone Cherrys fyra medlemmar. Trummisen John Fred Youngs pappa Richard och hans farbror Fred är sedan starten med i Grammy-vinnande country/roots/rock-bandet Kentucky HeadHunters. De fyra vännerna från high school, Young, frontmannen Chris Robertson, gitarristen Ben Wells och basisten Jon Lawhon, repade tillsammans i HeadHunters Practice House som var en övergiven lada på familjen Youngs egendom. John Fred säger: "Vi växte upp i Kentucky HeadHunters replokal vars väggar var täckta av posters med Cream, Led Zeppelin, Uriah Heep, the Rolling Stones, Montrose och the Faces. Vi var som barn i en tidskapsel utangömda i skogen."

Albumet "Firepower" är gruppens artonde studioalbum. Plattan inbegriper fjorton klassiska metallåtar som har producerats av bandets sedan länge trogne vän och kreativa vapendragare, Tom Allom, tillsammans med Grammy-vinnande producenten Andy Sneap. Allom står bakom samtliga releaser av Judas Priest mellan åren 1979 och 1988 inklusive klassiker som "Unleashed in the East", "British Steel", "Screaming for Vengeance" och "Defenders of the Faith".<br/><br/><b>RECENSION</b><br/><br/><p class="rnr-4"><br/>Det har gått tre år sen Judas Priest stod på svensk mark för vad vi trodde skulle bli sista gången. Redan då hade bandet en återvunnen energi som saknats tidigare. Rob Halfords sång var mer imponerande än på länge och allt tydde på att bandet skulle lämna oss med flaggan högt. Ack så fel man hade dock, för i sommar återvänder de ännu en gång till Sverige och Sweden Rock Festival. Med dessutom en ny skiva i bagaget, bandets artonde i ordningen.<br/><br/>Föregående skivsläpp, "Redeemer of Souls" och "Nostradamus", är i mitt tycke ganska så mediokra. De innehåller en salig blandning låtar som dels imponerar och dels passerar helt obemärkt. Märk då min förvåning när tre singelsläpp från "Firepower" tyder på en skiva som faktiskt återspeglar den återvunna energin jag tidigare pratade om.<br/><br/>Tre låtar, tre singlar som troligtvis är mycket strategiskt valda, då man redan där förespråkade den 2018-års epos som Priests senaste skiva är. Att "Firepower" inte innehåller ett enda svagt spår är något jag förhoppningsvis får medhåll för och som bevisar att Judas Priest är tillbaka, starkare än någonsin och levererar en skiva som man aldrig hade förväntat sig av dessa hjältar år 2018.<br/><br/>Inledande titelspår "Firepower" är allt man någonsin önskat från en öppningslåt. Ribban ligger skyhögt redan här och sätter prägel för resterande spår. Efterföljande "Lightning Strike", som också var första singeln, påminner om forna stjärndagar och "Evil Never Dies" låter som en låt som hade kunnat platsa galant på "Painkiller".<br/><br/>Vad jag verkligen älskar med detta band är att man inte är rädd för att ta ut svängarna och blanda hårda, snabba låtar med lugnare och mer känslosamma. Från "Evil Never Dies" till "Never The Heroes" och från "Lone Wolf" till avslutande ballad "Sea of Red". Alla komponenter finns där.<br/><br/>Det märks att senaste tillskottet Richie Faulkner har blivit varm i kläderna vid det här laget och samspelet med Glenn Tipton går inte att ta miste på. Det svänger något så in i bommen! Gång på gång bevisar Rob Halford vilken metal gud han verkligen är med de klassiska falsettskriken som får nackhåren att resa sig i låtar som "Evil Never Dies", "Necromancer" och personliga favoriten "No Surrender" som bara bevisar att han fortfarande kan!<br/><br/>Ljudbilden signerad producenten Tom Allom, som arbetat otaliga gånger med bandet tidigare och Andy Sneap har definitivt bidragit till det resultat som når oss. Det är snyggt polerat, med de rätta elementen vid sin plats.<br/><br/>Jag är fräck nog att våga påstå att detta är den bästa skiva Judas Priest gjort sedan 1990-års "Painkiller" och som definitivt fortsätter bära Priest-fanan högt.<br/><br/><b>Bästa låtar:</b> Firepower, Never The Heroes, No Surrender<br/><br/><b>Effie Trikili</b><br/><a href="http://www.rocknytt.net">ROCKNYTT</a>