2012

Bangkok Lingo: Tomorrow's finally here [Gatefold / Vinyl LP]

Melody Gardot slog igenom med dunder & brak hösten 2009 efter sin medverkan i "Skavlan" i SVT. Över en natt blev hon en storstjärna och albumet My Onle & Only Thrill blev 2009 års bäst säljande artistalbum i Sverige och sålde dubbel platina.<br/><br/>The Abscence är ett album inspirerat av Melodys resor världen över. Inspirationen sträcker sig från Marockos öknar via Portugal's gatuliv till Brasiliens stränder. Albumet bjuder på Melody's karraktäristiska sound kryddat med härliga inslag av fado, samba & bossanova. Resan tar vid där förra albumet slutade... Let the journey continue !

Peter Johannesson, trummor<br/>Max Schultz, gitarr<br/>Dan Berglund, bas<br/>Jacob Karlzon, piano<br/><br/>Peter Johannesson och Max Schultz träffades redan 1977. De har sedan dess musicerat ihop i en mängd sammanhang. 1995 spelades Peters första cd "Sixtus" Featuring Herbie Hancock" in. Även Max var med på den och bidrog med flera kompositioner. Peters samarbete med Herbie Hancock har sedan fortsatt genom åren med flera konserter, turneer och tv-framträdanden. Peters andra cd i eget namn, "New Life" 2005, gjordes i samarbete med Peters band "Sixtus. I bandet ingick mångårige vännerna, Peter Asplund, Håkan Broström, Magnus Lindgren, Karin Hammar, Daniel Tilling bl.a. Och förstås även Max. Alla bidrog med låtar till den. Detta åttamannaband användes och används fortfarande flitigt av vännen Svante Thuresson. Max medverkar för övrigt på Svantes legendariska "Jag är hip"-platta från 1995, med texter av Beppe Wolgers. 2008 spelades plattan "Johannesson & Schultz" in med Max och Peters ungdomsidol Bobo Stenson på piano. Martin Sjöstedt spelade bas. <br/><br/>Nu ett antal år senare har Peters och Max samarbete vuxit med basisten Dan Berglund. Dans kraftfulla musikaliska basspel som så många fått tillfälle att höra över hela världen i Esbjörn Svensson trio. Numera spelar Dan förutom i Johannesson, Schultz & Berglund bl.a. i flerfaldigt grammisbelönade Tonbruket. Peter, Max och Dan har spelat ihop i en mängd sammanhang de senaste åren och träffades under ett år och gjorde det som i jazzkretsar är något ovanligt, nämligen komponerade musiken tillsammans. Ofta hade Peter en grund, en ackordföljd, en basgång eller ett "groove" och Dan byggde vidare med en del till och sen kunde Max komma på ytterligare en ide osv. Eller tvärtom. En lättsam kreativ stämning uppstod mellan dessa erfarna musiker. Peter, Max och Dans musiksmak är mycket bred vilket låtvalet på denna skiva skvallrar om, Björk, Coltrane, Stravinskij och även Max barndomsidol Hendrix finns med. Hendrix som fick Max att börja spela gitarr efter att ha fått följa med sin pappa och se Hendrix live 1970 på Gröna Lund i Stockholm. Samma Gröna Lund, där Peter, sex år senare, 1976, såg sin ungdomsidol Herbie Hancock spela och strax därefter ramlade in i en livslång vänskap såväl som vägledning av denne jazzgigant. Under Peters, Max och Dans komponerande fanns hela tiden tanken på pianisten Jacob Karlzon med. Endats vid ett tillfälle hade de fyra spelat tillsammans på scen. 2011 i Trosa på Bomans första Jazzfestival. Det "tog eld" från första ton. För Peter var det av yttersta vikt att Jacob Karlzons sagolika klangvärld och drivna pianospel skulle få genomsyra skivan. Vid inspelningstillfället 30, 31 Maj så kom Jacob med flyg från Tyskland efter en rad konserter runt om i Europa direkt in i studion. Direkt från flygplatsen, satte sig ner och framförde detta makalösa pianospel. Strax innan Jacob skulle springa för att ej missa sitt flyg framåt kvällen den andra dagen i studion kom de på att de glömt Max vackra nykomponerade ballad "The letter". Snabbt ställdes noterna fram och Peter bad Jacob om ett pianointro. Jacob ögnar igenom noterna i några sekunder, sätter sig ner och spelar sen det förunderliga pianointrot som försiggår "The letter".<br/><br/>Digipack.<br/><br/>.

E.S.T.: 301 2007 (2012) [CD]

Digipack.<br/><br/>Bernt Rosengren, saxofonist, flöjtist, kompositör och arrangör, är en av Sverige internationellt mest kända jazzmusiker. Han slog igenom som nittonåring och har sedan dess stått i det främsta ledet inom svensk jazz i mer än 50 år. Bernt har under åren inspirerat och spelat med flera generationer svenska jazzmusiker. 1975 bildade Bernt Rosengren sitt första storband. Innan dess hade han mest hörts i olika mindre grupper med flera av den tidens finaste jazzmusiker. Många av dessa finns med i det nitton man starka storband som hörs på denna inspelning. Här finns i stort sett hela den svenska jazzeliten från 1970- och 1980-talen men också ett par mycket välkända amerikanska gäster: Pianisten Horace Parlan, med ett förflutet hos bland andra Charles Mingus, och gitarristen Doug Raney, en av 1970-talets mest uppmärksammade unga amerikanska gitarrister. Samarbetet mellan Bernt och amerikanerna hade börjat i Köpenhamn ett par år innan denna inspelning. Som så många andra jazzmusiker hade man valt Köpenhamn som sitt hem. Horace och Doug var under flera år mer eller mindre ordinarie i Bernt Rosengren Big Band. På 1970-talet hade Bernt på flera sätt försökt att skapa speltillfällen för storbandet. Bland annat hyrde han under flera säsonger dansstället Bal Palais i Stockholm, en riktig succé. En tradition som för övrigt sedan togs över av Gugge Hedrenius Big Blues Band. <br/><br/>Det var efter dessa år på Bal Palais som Caprice Records spelade in bandet i maj 1980. Musiken är arrangerad av Bernt, som även komponerat sju av skivans nio spår. De två andra numren är John Coltranes Naima och Irving Berling How Deep is the Ocean?, kända melodier som Bernt gett en ny musikalisk dräkt. Förutom Doug och Horace är det främst Bernt som hörs som solist, på flöjt, alt- och tenorsax. Han får här utrymme att visa vilken fantastisk instrumentalist han är. Den fina trumpetaren Lars Färnlöf är också solist på ett spår. <br/><br/>"Storbandsjazz måste svänga, man ska kunna dansa till den. Och musiken måste bygga på solister, precis som i det gamla Count Basie-bandet på 1930-talet. Jag är inte särskilt förtjust i mer pretentiösa saker som konsertsviter för storband ... och sånt!" Orden är Bernts inför inspelningen av plattan som nu för första gången släpps på cd. Och man förstår precis vad han menar. Den över trettio år gamla inspelningen låter fantastiskt bra och ja, det svänger som bara den. Plattan är en del i Caprice Records återutgivningsserie, fantastisk musik som varit utgången på skiva men som nu åter görs tillgänglig i digitalt format.

"Första låten på Bobo Stensons nya skiva med Anders Jormin och Jon Fält är tillägnad den amerikanske trumslagaren Paul Motian, som dog ifjol men hann medverka på Stensons och basisten Jormins album "Goodbye" från 2005. Norrmannen Jon Christensen, som var trions ordinarie trummis innan Fält, spelade ofta i linje med den poetiska och öppna spelstil som Motian utvecklade i Bill Evans trio, och som även Fält har återknutit till. Men på just den här skivan gör Fält överraskande lite så. När han kommer in, till en början helt ensam och direkt efter första låten (Evans "Your story", som Stenson framför solo), är det med en melodisk och repetitiv trumfigur som etablerar låtens grundpuls och - utan omsvep - ett direkt groove. Det är ingen försumbar detalj, utan en tendens som starkt påverkar min upplevelse av hela skivan. Även Jormin spelar ovanligt groovigt. Och det fungerar precis lika bra med Stensons sofistikerade, djupt lyriska spel som när kompet flyter mer löst. Det gör det också i flera spår på skivan. Men om trions vokabulär redan är mycket brett, med drag av såväl jazz som folk- och kammarmusik, så innebär det lite rakare inslaget på "Indicum" ytterligare en framhävd kvalitet."<br/>(Dagens Nyheter)<br/><br/>"Albumet vilar...i en enda stämning - bitvis högtidlig, i vissa lägen direkt psalmlik - där spåren är minst lika mycket bitar i det stora pusslet som självständiga existenser. Musiken görs rund, tät och mjuk, men inte tillrättalagd eller mesig och det beror framför allt på att de tre har en sådan väldig klangmedvetenhet och känsla för nyanser. Mycket mera demokratisk än såhär blir knappast en jazztrio. Stenson, Jormin och Fält kompletterar och backar ständigt upp varandra, varje man kommenterar och understryker vad de andra hittar på, utan att trampa på tår eller musikaliska idéer. Jag ser för min ínre syn hur de tre sträcker ut armarna och spelar och lägger till på varandras instrument. Stensontrion väljer som vanligt låtar helt fritt. Stenson inleder ensam med en kort version av lyrikmogulen Bill Evans "Your Story", liksom för att sätta tonen. Trion levererar sitt eget nedtonade titelspår, vävd kring en enda pianoton och Jormins stråkspel i diskanten, och vecklar sedan ut Wolf Biermanns vackra "Ermutigung". Den traditionella norska "Ave Maria"-melodin tassar över mot folkmusiken, medan George Russells "Event VI" har en saltare och mera påträngande personlighet. I den här atmosfären får spjuvern Jon Fält vid trumsetet inte samma stora manege för sitt gränslösa rytm- och ljudlekande som live. Men även som fantasifull finsnickare är han svårslagen."<br/>(Sydsvenskan)<br/><br/>Bobo Stenson, piano; Anders Jormin, double bass; Jon Fält, drums

Verneri Pohjola Quartet: Ancient history 2012 [Digipack / CD]