2012

Fanns det något som hette Sentimentalsjukhuset kanske dessa sånger skulle höras där. Några har jag skrivit, några önskar jag att jag skrivit och ytterligare några tror jag ibland att jag skrivit". - Toni Holgersson.<br/><br/>"Sentimentalsjukhuset" är Toni Holgerssons åttonde studioplatta. Sättningen är densamma som på den hyllade skivan "Ibland kallar jag det kärlek"och för produktionen står även denna gång Tonis son Dante Kinnunen.<br/><br/>"Senaste albumet 'Ibland kallar jag det kärlek' var en pärla - nya 'Sentimentalsjukhuset' har inte bara årets bästa titel, utan kan mycket väl komma att även göra anspråk på titeln Årets svenska album" Claes Olson - MI.<br/><br/>"Toni Holgersson verkar ha hittat tillbaka till sig själv, och på köpet har han gjort sin bästa skiva hittills" Patrik Forshage, NÖJESGUIDEN.<br/><br/>"Produktionen av Dante Kinnunen, som för övrigt är Toni Holgerssons son, är i absolut toppklass, med rika instrumentklanger och gott om atmosfärer och ljudlandskap." Hifi Musik, Månadens recommendation.<br/><br/>Så här tycker Peter LeMarc om plattan:<br/>Toni har gett ut plattor sedan 1989, så han måste väl betraktas som en veteran i genren svensk visrock. Han blir bara bättre med åren. 2010 kom "Ibland kallar jag det kärlek" (köp den!) och nu släpps "Sentimentalsjukhuset", som innehåller den fantastiska "Blå Moln (Över Stockholm)".

1999 gav Sir Paul ut det firade albumet "Run Devil Run", där han tolkade gamla rock 'n' rollfavoriter från 1950-talet. Här är ännu en välplanerad, stilfull djupdykning i barndomens favoritlåtar, men denna gång är det musikaliska anslaget lite annorlunda. Tillsammans med jazzsångerskan Diana Krall och hennes band återupplivar Sir Paul gamla musikaliska minnen ända från tiden då han förmodligen hörde sin far James klinka fram Fats Wallers "I'm Gonna Sit Right Down and Write Myself a Letter" som för övrigt inleder denna parad av klassiker från en svunnen era. Albumet innehåller dessutom två nyskrivna McCartney-kompositioner: "My Valentine" och "Only Our Hearts". <br/><br/>För produktionen står flerfaldigt firade Tommy LiPuma, som genom åren arbetat med bland annat Barbra Streisand, Miles Davis och Al Jarreau, och bland gästerna märks både Eric Clapton och Stevie Wonder. <br/><br/>Deluxeutgåva med bl a två bonusspår och möjlighet att ladda ned showen från legendariska Capitol Studios via : www.paulmccartney.com.

Zappa Frank: Over-nite sensation 1973 (2012/Rem) [CD]

Simon Paul: The essential 1972-2006 (Rem) [2 CD]

Zappa Frank: Chunga's revenge 1970 (Rem) [CD]

Zappa Frank: Zoot allures 1976 (Rem) [CD]

"Första låten på Bobo Stensons nya skiva med Anders Jormin och Jon Fält är tillägnad den amerikanske trumslagaren Paul Motian, som dog ifjol men hann medverka på Stensons och basisten Jormins album "Goodbye" från 2005. Norrmannen Jon Christensen, som var trions ordinarie trummis innan Fält, spelade ofta i linje med den poetiska och öppna spelstil som Motian utvecklade i Bill Evans trio, och som även Fält har återknutit till. Men på just den här skivan gör Fält överraskande lite så. När han kommer in, till en början helt ensam och direkt efter första låten (Evans "Your story", som Stenson framför solo), är det med en melodisk och repetitiv trumfigur som etablerar låtens grundpuls och - utan omsvep - ett direkt groove. Det är ingen försumbar detalj, utan en tendens som starkt påverkar min upplevelse av hela skivan. Även Jormin spelar ovanligt groovigt. Och det fungerar precis lika bra med Stensons sofistikerade, djupt lyriska spel som när kompet flyter mer löst. Det gör det också i flera spår på skivan. Men om trions vokabulär redan är mycket brett, med drag av såväl jazz som folk- och kammarmusik, så innebär det lite rakare inslaget på "Indicum" ytterligare en framhävd kvalitet."<br/>(Dagens Nyheter)<br/><br/>"Albumet vilar...i en enda stämning - bitvis högtidlig, i vissa lägen direkt psalmlik - där spåren är minst lika mycket bitar i det stora pusslet som självständiga existenser. Musiken görs rund, tät och mjuk, men inte tillrättalagd eller mesig och det beror framför allt på att de tre har en sådan väldig klangmedvetenhet och känsla för nyanser. Mycket mera demokratisk än såhär blir knappast en jazztrio. Stenson, Jormin och Fält kompletterar och backar ständigt upp varandra, varje man kommenterar och understryker vad de andra hittar på, utan att trampa på tår eller musikaliska idéer. Jag ser för min ínre syn hur de tre sträcker ut armarna och spelar och lägger till på varandras instrument. Stensontrion väljer som vanligt låtar helt fritt. Stenson inleder ensam med en kort version av lyrikmogulen Bill Evans "Your Story", liksom för att sätta tonen. Trion levererar sitt eget nedtonade titelspår, vävd kring en enda pianoton och Jormins stråkspel i diskanten, och vecklar sedan ut Wolf Biermanns vackra "Ermutigung". Den traditionella norska "Ave Maria"-melodin tassar över mot folkmusiken, medan George Russells "Event VI" har en saltare och mera påträngande personlighet. I den här atmosfären får spjuvern Jon Fält vid trumsetet inte samma stora manege för sitt gränslösa rytm- och ljudlekande som live. Men även som fantasifull finsnickare är han svårslagen."<br/>(Sydsvenskan)<br/><br/>Bobo Stenson, piano; Anders Jormin, double bass; Jon Fält, drums