1966

På ytan verkar Elisabeth Vogler ha allt hon önskar sig; hon är en framgångsrik skådespelerska, lycklig i sitt äktenskap och mor till en son. Men efter en föreställning av "Elektra" har hon plötsligt upphört att tala. I övrigt helt frisk har hon valt att gå in i tystnaden. Hon svarar inte på frågor och tilltal, tystnaden är hennes mask. Tillsammans med en sköterska, syster Alma, bosätter hon sig i en isolerad stuga på en ö. De två kvinnorna kommer efterhand varandra närmare i olika situationer och det uppstår ett förtroligt förhållande dem emellan, så pass förtroligt att deras identiteter börjar glida mot och in i varandra.

För Alfie är sexlivet det enda livet; först då kan han intala sig själv att han lever. Alfie lockas inte av status. Han är helt nöjd med att stanna där han är, så länge "töserna" är i "vackert skick". Filmen visar hur mycket av Londonlivets "swinging 60's" var en manlig skapelse, och genom modefotografernas dominans, ett manligt privilegium.

Alfie är egentligen ingen dålig människa. Det är bara det att han har en övervädligande åtrå till det motsatta könet. Man skulle kunna säga att han inte kan motstå "brudar", att de är en del av hans liv.