1964

I ett skjul i vassen vid ett vattendrag i 1300-talets krigshärjade Japan lever en ung kvinna och hennes svärmor i fattigdom. Deras make och son, Kichi, har dragit ut som frivillig i inbördeskriget. Kvinnorna livnär sig på att döda förbipasserande samurajer och sälja deras rustningar och vapen. Kropparna dumpar de i en grop. När Kichis kompanjon Hachi återvänder ensam, och berättar att Kichi dödats av bönder, dröjer det inte länge innan den unga änkan inleder ett hemligt förhållande med honom. Hennes svärmor, som ogillar Hachi - utöver att han kom tillbaka ensam vill han inte ligga med en gammal gumma - bestämmer sig för att försöka skrämma sin svärdotter till att upphöra med sina nattliga visiter.

När läraren, tillika hobbyentomologen Niki Junpei besöker avlägsna sanddyner för att samla främmande insekter till sitt arbete, missar han sista bussen hem. En hop bybor guidar honom ner för en stege, till en liten stuga i ett sandbrott, där han ska stanna över natten. Men när han vaknar upptäcker han att stegen är borta, och att han är dömd att stanna i gropen, för att hjälpa kvinnan som bor i huset att gräva undan sanden innan den begraver dem båda.

Kwaidan är japanska för spökhistoria, vilket avslöjar innehållet i Kobayashis klassiska skräckantologi. Beskriven av legendariska filmkritikern Roger Ebert som "en samling spökhistorier som hör till de vackraste filmer jag sett", vinnare av jurypriset i Cannes samt nominerad till Oscarn för bästa utländska film.