Svenska

Sommarvisa nr 9 <br/><br/>Dubbelliv <br/><br/>Kitty påstår hårdnackat att Bernhard redan är gift med en kvinna i Sandefjord, men Tekla kan inte få sig till att tro på henne. Hur kan Bernhard ha fört henne bakom ljuset när deras kärlek kändes så äkta? <br/><br/>- Jag förstår att du är upprörd, sa Kitty försiktigt. - Men detta är inte något jag hittar på. Jag kände honom och hans familj förut, vi kommer ju från samma stad och har umgåtts i samma kretsar. Men jag hade ingen aning om att han var i Christiania. Inte förrän helt nyligen, menar jag. <br/><br/>Doktorn i Son bjuder in Kitty och Tekla på besök till sanatoriet. Äntligen ska Tekla få svar på vem hennes far har betalat vård för under alla dessa år.

"Jag skulle lätt läsa fyra hundra sidor till om den här dysfunktionella familjen och får Tone Schunnesson inte Augustpriset i höst ska jag äta upp min fars gamla träbonnar." Sydsvenskan<br/><br/>"Författaren skildrar sina dysfunktionella fuck-ups med en omsorgsfull närhet som gör det omöjligt att inte dras med i karusellen. Det är våldsamt. Det är blodigt. Det är vansinnigt underhållande. Och mitt i detta sinnessjuka ultravåld, mycket ömsint och djupt mänskligt." Dagens Nyheter<br/><br/>"<em>Ultravåld</em> är inte bara en våghalsig och konfliktfylld bok om utstuderat patriarkalt våld - det är en originell och poetisk berättelse, rörande och sugande rolig." Helsingborgs Dagblad<br/><br/>"Den i särklass bästa svenska roman jag läst i år, och jag tvivlar på att någon kommer ha toppat den när december slår över i januari." ETC<br/><br/>"Schunnessons roman är djävulskt berörande ... Handlingen har det driv som gör att man helst vill läsa boken i ett svep." Västerbotten-Kuriren<br/><br/>"Inled dig själv i frestelse och förgör sommarens stunder i brassestolen med lite <em>Ultravåld</em>. Boken är en av årets bästa. Och filmen kommer bli en höjdare också, för det här måste ju bli film." Arbetarbladet<br/><br/>"<em>Ultravåld</em> är en roman som hela tiden står i kontakt med andra medier - det filmiska berättandet, den ljudboksanpassade muntligheten ... Med andra ord har Tone Schunnesson skrivit ett stycke exemplarisk samtidsprosa." Göteborgs-Posten<br/><br/>"Tone Schunnesson sätter fingret på något som känns så sant och oskrivet om mammor i destruktiva relationer" Upsala Nya Tidning<br/><br/>"Läs den på egen risk! Och njut av den innan den blir rörlig bild." Kulturnyheterna, SVT<br/><br/>"Tone Schunnesson når med <em>Ultravåld</em> en helt ny nivå av sitt författarskap, och har skrivit vad som omöjligt kan vara annat än årets svenska roman." KULT<br/><br/>"Storartat ... Ingen skriver en rutten loser som Tone Schunnesson." Kulturnytt, Sveriges Radio<br/><br/><strong>"</strong>Ultravåld är ett perfekt dramaturgiskt bygge. Storyn är av kalibern att den skulle kunna slå omkull vilken Hollywoodproducent som helst med sin grundkonflikt som luktar Shakespeare (maktkamp, våld, galenskap och ond, bråd död) och sina många, oväntade vändningar." Tidningen Vi<br/><br/>I slutet av 1990-talet växer syskonen Jarl och Eddie upp i ett nedgånget slott i Skåne. Jarl drömmer om glamour, något han desperat saknar bland skitiga bönder och inavlade lantisar. Hans lillasyster Eddie drömmer om att hennes bror ska vilja hänga med henne. När deras pappa, den undanglidande friherren Carl-Fredrik, en dag går ut genom dörren för att inte återvända förlorar deras mamma Monica, som har en egen uppfattning om verkligheten, fotfästet.<br/><br/>Medan Monica låser in sig i sovrummet för att tycka synd om sig själv låter hon sina barn bringa ordning i kaoset. Det går sådär. Jarl blir oberäknelig och självförhärligande samtidigt som han låter sig inspireras av receptbelagda läkemedel och det nya millenniets estetiserande filmvåld. Eddie famlar å sin sida efter närhet i skuggan av sin gränslösa bror och spirituella mamma.<br/><br/>Men när det förflutna börjar spöka och döden gör sitt intåg förändras allt. Pengar ska fördelas, familjeband sättas på prov och plötsligt skulle mord kunna vara en intressant utväg för att bryta invanda mönster.<br/><br/>Tone Schunnessons nya roman Ultravåld handlar om arv, trauma och lojalitet. Om syskonskapets band och föräldrar som går bärsärkagång. Om skillnaden mellan att rädda någon och att förgöra någon. Om skönhet och våld istället för försoning.

"Under. Genom. Mot" är den sjunde boken i Marianne Lindberg De Geers pågående dagboksserie - en osentimental och samtidigt ömsint skildring av livet, tänkandet och vardagen på Södermalm i Stockholm. Genom korta, koncentrerade anteckningar rör sig boken mellan det privata och det offentliga, det lilla och det världsomspännande. Här samsas reflektioner om konstnärskap, åldrande och relationer med iakttagelser från kulturlivets debatter, oro över ekonomi och stillsamma kvällar hemma framför tv:n tillsammans med maken Carl Johan De Geer. Det vardagliga ges samma tyngd som de stora frågorna: krigen som pågår, den globala politiken, maktens språk och människans oförmåga att stå ut med sin samtid. <br/><br/>Dagboken fungerar som ett verktyg för förståelse - av omvärlden, av tiden vi lever i och av jaget självt. Med sin karakteristiska blandning av skärpa, självironi och humor skriver Lindberg De Geer rakt in i det som skaver, roar och oroar. Resultatet är en bok som både är djupt personlig och allmängiltig.

När sommarlovet tar sin början skakas Downey House av en skandal. Den starka kemin mellan Maggie Adair, den passionerade och engagerade engelskläraren, och David McDonald från det närliggande pojkinternatet har blivit för uppenbar - och plötsligt står bådas framtid på spel.<br/><br/>Sommaren går fort och snart närmar sig höstterminen. Med med den kommer nya elever, oväntade utmaningar och chanser till försoning, vänskap och kärlek.<br/><br/>Jenny Colgan är tillbaka med den tredje delen i serien om den lilla skolan på klippan - en varm, romantisk och hoppfull berättelse om vänskap, mod och en möjlighet att få börja om på nytt.

"...kanske känner även hon tyngden, kanske står även hon inför valet mellan två framtider, kanske anar även hon det väntande mörkret, att hon med ett annat beslut hade fått en annan giv, för hon tvekar några evighetslånga sekunder innan hon tar sitt beslut och kliver in i taxin med sitt bedårande leende och blicken han knappt kan möta eftersom det är som att titta in i solen."<br/><br/>Det här är berättelsen om en början och ett slut. Han är författare, hon är skådespelare, de blir blixtförälskade och får ett liv tillsammans innan sjukdomen slår till. Carl-Johan Vallgren har skrivit en självbiografisk roman om omvälvande kärlek och plötslig död, om försöken att med språket bringa reda i det ödesbestämda och det okontrollerbara som är livet.

En ung man, en av vår tids yngsta människor, ger sig ut på en resa genom Sverige. Med Jonna, Kalle och Bennus. <br/><br/>Jonnas omständigheter, bostäder och arbetsplatser, är alltid tillfälliga. Hon försöker ihärdigt ta reda på om ett ex från högstadiet har dött, och i så fall hur. Kalle och Jonna var ihop förut. Det är svårt att minnas när det hände, men plötsligt var de bara inte ihop mer. Bennus är Kalles lillebror. Tekniskt sett heter han Dennis. <br/><br/>En stjärnspäckad samling i en nytvättad bil. Ha en nice dag.<br/><br/><i>"Som vanligt briljerar Yvesand med slängig jargong, väl avvägda tidsmarkörer och träffsäkra, oväntade liknelser"</i> Borås tidning <br/><br/><i>"Perfekt språkligt gehör."</i> DN <br/><br/><i>"Mikael Yvesand skriver roligt. Alltså roligt på riktigt. Inte sådär utstuderat klyftigt eller stelt framtvingat, utan roligt så att jag sitter och ler under läsningen."</i> KULT magasin<br/><br/><i>"Hans bästa bok hittills" </i>SVT Kulturnyheterna <br/><br/><i>"Dialogen är mycket bra, och liksom rolig av bara farten. Yvesands handlag med vardagliga och användbara uttryck /.../ är en glädje i sig, och i detta får han mig ofta att tänka på Robert Åsbackas underbart illusionslösa romaner om socialdemokratins jordfästning i Eskilstuna." </i>Aftonbladet <br/><br/><i>"Egensinnigt, mörkt och rappt"</i> SvD <br/><br/><i>"Liksom i den hyllade debuten Häng City (2022) och den prisade uppföljaren Våran pojke (2025) visar Mikael Yvesand här prov på sin säregna förmåga att minutiöst registrera tillvarons mest obetydliga beståndsdelar."</i> BTJ

Maxim Grigorievs nya stora roman är en Stockholmsskildring. Och en vänskapsroman, en bildningsroman, en konstnärsroman. En roman om en abort. En roman om åtrå. En roman om kärleken till litteraturen.<br/><br/>Adrian, Kristian och Johannes möts i 20-årsåldern då de börjar studera litteraturvetenskap i Stockholm i början av 2000-talet. De tre vännerna tillbringar sin tid på universitetet och på Kafé Valand; de dricker punsch, går på klubben Metropolis och diskuterar litteratur. Adrian, den vackra tråkmånsen, som delvis växt upp i Ryssland och har sin mamma i en avlägsen förort, är en aspirerande poet med Gunnar Ekelöf som passion och förebild. När han och Kristian flyttar ihop i en andrahandslägenhet i Atlasområdet upptäcker Kristian till sin förvåning att han hyser ett starkt sexuellt begär till sin vän.<br/><br/>Åren går: tjugofyra år. Ungdomsdrömmarna falnar. Adrian skriver på sitt diktverk medan Johannes och Kristian etablerar sina medelklassliv. Hans relation med den nihilistiska Elena, som kommit som flykting från Ukraina, är uppslitande - och dödsdömd. I sin ständiga ensamhet, lika stor i Berlin och på spanska solkusten som i Norrland, upplever Adrian att vännernas svek blir allt fler. Allt blandas samman till en sorgesång över ett liv som inte finns, som inte blev.