Svenska

Det är i mitten av artonhundratalet. Ett gäng skalpjägare rör sig i gränstrakterna mellan USA och Mexiko. Deras uppdrag är att döda krig­förande apacher, men rätt snart ger de sig på alla som kommer i deras väg. De är anförda av John Joel Glanton, men den som verkligen styr förloppet är den sataniske domare Holden; en jättelik, blek hårlös man som är besatt av att kartlägga den omgivning han erövrar och förgör. Cormac McCarthy bygger sin berättelse på en memoarbok av Samuel Chamberlain, som red tillsammans med Glanton och hans gäng. Den värld han frammanar är både drömlik och detaljskarp i sin våldsamhet.<br/><br/>'Blodets meridian' kom 1985 och anses av många som McCarthys bästa roman. Det är en fascinerande kombination av historisk roman och filosofisk betraktelse, som pekar fram mot senare mer berömda verk som 'Gränstrilogin', 'Vägen' och 'No Country for Old Men'.

<i>Det var den sommaren. Sommaren 1985. Live Aid-sommaren. </i><br/><br/><i></i>På Särsö i Roslagens skärgård finns ett kompisgäng - fyra killar och tre tjejer som hängt ihop så länge de kan minnas. Sommaren 1985 har alla utom en fyllt fjorton år och relationerna börjar förändras. <br/><br/>För att visa sig tuffa inför tjejerna gör killarna en båtutflykt till den svårtillgängliga ön Svärtan. På en undangömd strand finner de något otroligt: en sjöjungfru. Inte Disneyvarianten utan en rätt otäck havsvarelse med mänskliga drag. Den är fastknuten och döende eftersom den inte kan ta sig ner till vattnet. Killarna beslutar sig för att ta med varelsen hem, där de gömmer den i ett vattenfyllt badkar i en sjöbod. Men snart visar det sig att sjöjungfrun har förmågor som verkar splittrande på gänget. Vad är den egentligen kapabel till och varför var den fastknuten? <br/><br/><i>Sommaren 1985 </i>är en berättelse om att finna sin identitet i relation till andra, om kärlek och vänskap under formativa år. Det är också en nostalgitripp till 80-talet och en sirensång för spökena av flydda somrar. <br/><br/><i>""Sommaren 1985" av John Ajvide Lindqvist är en roman som utan att hymla korsbefruktar tv-serierna Vi på Saltkråkan och Stranger things. (...) en bok vars underliggande trauma, och fina relationsskildring av barn på den sårbara gränsen till vuxenlivet, dröjer sig kvar." </i>BTJ, Johan Kennebjörk<br/><br/><i>""Sommaren 1985" är en tät roman, och en av John Ajvide Lindqvists allra bästa." </i>Dagens Nyheter, Lotta Olsson <br/><br/><i>"mysig sommarskräckroman"</i> Norra Skåne, Lisa Marques Jagemark

<b><i>Det är en oupphörligt fascinerande berättelse om en osannolik figur i svenskt nöjesliv, och Bode (som verkligen trampade i klaveret enastående ofta) förtjänar att ihågkommas för mer än de ovan nämnda ekivoka kupletterna. Strafflös är en bra, tragisk, komisk och intressant roman. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra. Bibliotekstjänst</i></b><br/><br/>Johnny Bode är idag mest hågkommen för sina obscena visor, som fick ett osannolikt genomslag på det frigjorda och radikala sextiotalet i Sverige. Men han var mycket mer än bara en rolig tjockis som skrev snusk. I själva verket var han en av de mest firade låtskrivarna under svenskt 1900-tal och han uppträdde med alla de stora, från Hasse Ekman till Ulla Billquist. Han tjänade enorma summor som han raskt satte sprätt på, och för att kunna festa vidare ställde han till med fiffel och båg. Bode blev skandalernas man. <br/><br/>Men den verkliga skandalen var att han som tjugofyraåring spärrades in på sinnessjukhus ett helt oproportionerligt straff för några små penningbedrägerier.I åratal satt han inlåst, utan att få vård, och i rashygienens namn blev han tvångssteriliserad. Det är svårt att tänka sig ett värre övergrepp, och det i en tid som inte ligger så långtifrån vår. <br/><br/><b><i>Strafflös</i></b> är författarnas åttonde roman där de än engång gräver i ett gammalt och omtalat rättsfall. Mycket har skrivits om Johnny Bode. Men ingen har skrivit om de rättsövergrepp han utsattes för. Förrän nu. <br/><br/><b><i>De som menar att subversiva röster tystas i den svenska samtiden borde läsa den nya boken om Johnny Bode. Skånska Dagbladet</i></b> <br/><br/><b><i>Ebervall och Samuelson låter Bodes sorglöshet prägla berättelsen, men väjer inte för de mustiga detaljerna eller kriminella handlingarna i Bodes liv. Deras blick är empatisk och tar fasta på de rättsövergrepp han utsattes för. Bakvägen skildrar de en mörk del av Sveriges historia, där alla skulle rätta in sig i ledet. Boken är välskriven och följer i stort sett verkliga händelser. Johnny Bode framställs i "Strafflös" som ett stort barn, ett musikaliskt geni utan förmåga att långsiktigt förvalta sin talang. Den absurda humorn saknas inte, men det är faktiskt både fint och uppfriskande med ett perspektiv där hans historia berättas utan att det lurar ett gapflabb runt hörnet. Falu-Kuriren</i></b> <br/><br/><b><i>Jag har läst och uppskattat Lena Ebervalls och Per E Samuelsons tidigare romaner om bland andra Olle Möller (var han verkligen en mördare?), Gustaf V:s påstådde älskare Kurt Haijby och bombmannen Lars Tingström men hmhm vet om inte den gripande berättelsen om svindlaren, rucklaren och artisten Johnny Bode är den som gripit mig mest. Dast Magazine</i></b>

<b>Vad är egentligen på riktigt? </b> <br/><br/>Taylor Marsh hade hoppats att college skulle vara hennes chans att bli populär, men det visar sig inte vara så lätt. Därför vågar hon inget annat än att försöka när hon på en fest får utmaningen att förföra den heta, ouppnåeliga hockeyspelaren Conor Edwards. <br/><br/>Istället för att flirta bestämmer sig Taylor för att berätta sanningen. Och av någon anledning väljer Conor att inte bara låtsas att de ligger med varandra på festen. Han föreslår också att de ska fortsätta fejkdejta. <br/><br/>Men det som börjar som ett lättsamt skämt förvandlas snart till ett riskabelt spel där hjärtan kan krossas.<br/><br/><i><b>Utmaningen</b></i> är en het hockeyromance i samma miljö som succéserien Off Campus. Det är fjärde delen i Briar Userien som hyllas för ett persongalleri som känns äkta, ämnen som känns viktiga och romantik som känns på riktigt. <br/><br/><b>Elle Kennedy</b> är en kanadensisk författare vars böcker har varit på såväl New York Times, USA Today och Wall Street Journals bästsäljarlistor. Med sina starka kvinnoporträtt och sexiga berättelser är hon en favorit hos många läsare av modern romance. Hon har en universitetsexamen i engelska och är bosatt i Toronto.<br/><br/>Elle Kennedys böcker på Briar University, i den ordning de utspelar sig: Spelet, Snedsteget, Uppgörelsen, Målet, Jakten, Faran, Matchen, Utmaningen, Finalen, Graham-effekten, Dixon-regeln, Charlie-metoden

De är en udda samling, de som bor längs Knäppgökavägen utanför Vitaby på Österlen. Vägen heter egentligen inte så, men vad ska man annars kalla den, tycker systrarna Blenda och Johanna Nilsdotter som bott där hela livet. De följer allt som sker i skydd bakom spetsgardinen och diskuterar ivrigt vad grannarna har för sig. Och nu för tiden gäller det att hänga med, för hemma hos den förnäma Louise försvinner det trosor från tvättlinan, Göte kuckelurar med Hjördis, ovanliga lövgrodor skuttar omkring i biologen Helmers trädgård och det går rykten om att kommunen tänker gräva upp vägen och kanske även tomterna intill. <br/><br/>Knäppgökavägens stilla lunk är på väg mot kaos, och grannarna tänker inte låta det ske. Gamla trätoämnen läggs åt sidan och man samlas för att finna en lösning. Kommunen ska inte tro att man kan göra vad som helst på landsbygden. <br/><br/>Ja, kyss Karlsson i nacken, som Blenda Nilsdotter brukar säga. <br/><br/><i>Kyss Karlsson i nacken</i> är ännu en härlig roman i sann Brunk Holmqvist-anda!<br/><br/>KARIN BRUNK KARLSSON, född 1944 i Simrishamn, har sedan den skönlitterära debuten med Potensgivarna 1997 skrivit nitton böcker. Hon är 2021 års vinnaren av Piratenpriset. Hennes humoristiska och hoppingivande historier har sålt i över två miljoner exemplar och hör till de mest utlånade på biblioteken i Sverige. Förutom författar har Brunk Holmqvist även varit verksam som socionom, trollkarl, mannekäng, politiker och revyprimadonna.<br/><br/> <br/><br/>"Ännu en gång påminner författaren oss om att det finns hopp, att det aldrig är för sent. Istället för att vara rädda för andra var rädda om varandra. Det gäller att ta vara på livet." <br/>- Torun Börtz, Ystads-Allehanda <br/><br/>"Man blir alltid lika varm i hjärtat när man läser Karin Brunk Holmqvists böcker! Med humor och glimten i ögat sätter hon förstoringsglaset på den lilla människan och dess små vardagliga händelser och bekymmer." <br/>- kaisajo

<b>»Bredvid Jane Austen är James Joyce oskuldsfull som gräs.« | <i>W. H. Auden</i></b><br/><br/><b>»Jane Austens romaner har den permanenta kvaliteten hos riktig litteratur.« | <i>Virginia Woolf</i></b><i> </i><br/><br/>Marianne Dashwood är impulsiv och låter sig lätt dras med i de stora känslornas spel. Motsatsen till sin förståndiga och balanserade syster Elinor. Marianne, passionerad och romantisk, faller för den charmiga men opålitliga John Willoughby, medan Elinor stoiskt hanterar nyheten om att den hon älskar, Edward Ferrars, är trolovad med en annan. <br/>Jane Austens första roman<i> Förnuft & känsla </i>skildrar med unik exakthet övergången mellan upplysning och romantik, genom två oförglömliga kvinnogestalter. Historien om Marianne och Elinor Dashwood har aldrig slutat fascinera läsare världen över. En av den engelska litteraturens stora klassiker, här i översättning av Marie-Louise Elliott.<br/><br/>JANE AUSTEN [1775-1817] var en engelsk författare, född i Steventon, Hampshire. Hennes romaner var realistiska, bitande ironiska skildringar av den engelska överklassen och inte minst kvinnans roll i den. I dag räknas hon till en av de största brittiska romanförfattarna genom tiderna. Mest berömda är kanske romanerna <i>Förnuft & känsla</i> [<i>Sense & Sensibility</i>, 1811], <i>Stolthet & fördom </i>[<i>Pride & Prejudice</i>, 1813] och den postuma Övertalning [<i>Persuasion</i>, 1818], men den i dag mest kritikerhyllade är <i>Emma</i> [1816].<br/><br/>»Det som verkligen fascinerar Jane Austen är inte de platta kavaljererna, eller ens kärleken till dem. I stället är det konsten att leva, klarsynt men hänsynsfullt, innerligt men behärskat på samma gång.« |<i> Lyra Ekström Lindbäck, Dagens Nyheter</i><br/><br/>»Jane Austens blick för sin egen samtids spelregler får oss att se våra.« | <i>Jesper Högström, Expressen</i>

Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: "Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen.""Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!<br/><br/>"Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om", skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?Emma utgavs på svenska första gången 1857. Då hette den Emma: eller talangen att uppgöra partier för sina vänner och enligt tidens sed angavs inte översättarens namn. 1956 översattes romanen av Sonja Bergvall, men nu är det dags för en ny översättning. Den är gjord av Rose-Marie Nielsen, en av Sveriges skickligaste och mest erfarna översättare.- Det är roligt att försöka göra en översättning som måste vara trogen originalet samtidigt som den ska kunna läsas och förstås idag, en språklig balansgång, säger Rose-Marie Nielsen. Austen hade ett språk som skiljer sig mycket från dagens engelska, och de gamla översättningarna är ganska snåriga att läsa, eftersom översättningar märkligt nog ofta åldras fortare än originalet. Andra svårigheter hos Austen kan vara syftningarna, vem avses i respektive sammanhang, och något som engelskan slipper men vi måste ta ställning till i vårt språk, nämligen tilltalet du eller ni, nog så svårt i ett klassamhälle som det tidiga artonhundratalets England.