Svenska

Likt en reptil ömsade Kiss skinn och gick in i en ny era. Ett band som genom överdrivna ansiktsmålningar och enkla rockdängor gjort sig känt för en hel generation skulle plötsligt förlita sig enbart på musiken.<br/><br/>I "Kiss - Time Traveler" reser två gamla vänner, tillika Sveriges ledande Kiss-experter, tillbaka i tiden för att guida läsaren genom skivorna som släpptes under de osminkade åren. De nosar upp de märkligaste stickspåren och gör nedslag i de lustigaste ögonblicken. Angeläget berättar de om en epok när ett av världens största band fick kämpa i motvind.<br/><br/>Alex Bergdahl ligger bakom den hyllade podcasten Alex Room Service. Carl Linnaeus är en av Sveriges mest välmeriterade rockjournalister. Detta är den dynamiska duons fjärde gemensamma bok om Kiss.

Maria Magdalena - Den Första Aposteln - Passionsdrama & Essä [Bok / Häftad]

<b> Helena von Zweigbergk har tillsammans med Marie Fredriksson skrivit Kärleken till livet, om Maries dramatiska och händelserika liv, från världsturneér och succé tillsammans med Per Gessle i bandet Roxette till hennes sjukdomstid i samband med hennes hjärntumör. </b><br/><br/><i>"En dos svensk musikhistoria sammanvävt med ett fascinerande livsöde gör denna bok till den perfekta biografin." Icakuriren </i><br/><br/><i>"En historia som är så drabbande, att det gör ont att läsa ... Det är mycket elände men Kärleken till livet är ingen klagoskrift, snarare en hyllning till ... ja, just livet ... Det handlade lika mycket om popmusik som överlevnad." Hallandsposten</i><br/><br/><i>"Hon berättar naket och känslofyllt. Boken är också berättelsen om en enastående klassresa." Skaraborgs Allehanda</i><br/><br/>Jag vill bara säga som det är. Inget tjafs. Bara enkelt rakt på som det har varit. Med de orden presenterade Marie Fredriksson sin bokidé för författaren Helena von Zweigbergk.<br/><br/>Marie Fredrikssons liv innehåller mycket dramatik. Från fattig uppväxt på ­skånska landsbygden till världs­karriär med Roxette.<br/><br/>Och sedan katastrofen. Hjärntumören som gav henne en dödsdom.<br/><br/>I boken kommer Marie Fredriksson och hennes närmaste till tals. Det är en ­berättelse om stor kärlek, om sorg, om makalös framgång och revansch mot alla odds tack vare kärleken till livet.

Monica Zetterlunds mångsidiga och framgångsrika karriär som jazzsångerska, revyartist och skådespelerska startade redan i slutet på 1950-talet. Detta verk dokumenterar hennes omfattande skivproduktion fram t o m sommaren 1992. Förutom rena faktauppgifter har författarna plockat fram en mängd intressanta bakgrundsdata för många av inspelningarna.

Aniara, Harry Martinsons stora rymdepos, är på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen. Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. Men kanske är det först idag som rymdeposet fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk.

»Min barndom var sådär underbar som den bara är i självbiografier. Inte hemsk som den är i dom känslopornografiska gråta-ut-programmen i teve nuförtiden. Bägge föregående meningar är givetvis lögn. Jag rådde inte på min barndom, det var inte jag som bestämde över den. Knappt mina föräldrar heller. Eller jo, dom var i alla fall ansvariga. Klart dom kunde ha gjort annorlunda. Men nu blev det som det blev. Nu blev jag som jag blev. Det här är ett försök att förstå varför jag är som jag är, men det kan också vara ett försök att förstå varför du blev som du blev. Jag vet ju inte vem du är, men du som sitter och läser det här ska inte tro att du vet vem jag är. Det vet jag ju inte ens själv. Det blir så klart en jävla massa killgissande. Allt som kanske skett. Allt som kanske kan ske.« <br/><br/>STEFAN SUNDSTRÖM är låtskrivare, artist och författare med en lång karriär bakom sig. Han har gett ut skivor i över trettio år, skrivit flertalet böcker och är återkommande krönikör i ETC.

Några av PETER LEMARC:s mest populära låtar är "<i>Little Wille John</i>" och "<i>Evelina</i>", men alla som lyssnar har sina egna favoriter. Hans avtryck i musiksverige går inte att ta miste på. Boken innehåller hela hans låtkatalog.<br/><br/>Född i Trollhättan 1958, och bosatt i Stockholm sedan 1982. Erfarenheter som kom till honom har förvandlats till sångtexter, de stöps om i poetiska bilder och berättelser, låttexter som många lärt sig utantill. <br/><br/>Till boken har Peter LeMarc också valt ut 15 låttextersom andra artister bett honom skriva, till exempel: <b>Svante Thuresson, Totta Näslund, Anna-Lotta Larsson, Björn Skifs</b> och <b>Sven Ingvars</b>. <br/><br/>Musikjournalisten JOACIM FORSÉN har skrivit bokens förord. Han är än av fåjournalister som fått intervjuer med Peter LeMarc de senaste tjugoåren. Förordet kallar han <i>EN LEN SOULIG POP</i>. Här ett citat: <br/><br/>"De fjäderlätta formuleringarna. Alla <i>Kom tungt på mej älskling</i>, <i>Nu när skylten har slocknat och kassan är klar</i> och <i>Jag har lagt ut mina garn i viken intill, så i morrn gör jag lunch på strömming, potatis och dill</i>. Med några få enkla fraser sätter han oss ögonblickligen mitt i historierna. Det kan verka som en bagatell, men det skrivna ordet i musik ställs alltid inför utmaningar där frasering och ordval kan stjälpa vilken snygg textrad som helst. Kanske allra mest när man som Peter har rört sig i en lätthånad textvärld där stora, utblommade och sårbara känslor alltid har varit ett signum. Än i dag har jag faktiskt svårt att förstå hur han burit sig åt för att så skickligt och påhittigt navigera i det svenska språket utan att vare sig bli banal eller uddlös. Oavsett om han borrat sig ned i livets mörkaste vrår eller dansat sig lycklig i vardagens minsta mirakel."<br/><br/>Här en vers ur "Två veckor i en annan stad", skriven den 7 oktober 2017.<br/><br/>Två veckor i en annan stad <br/><br/>Låt mej vara någon annan ett tag <br/><br/>Ett nu blev nyss som strax blev sen <br/><br/>Tiden faller sönder igen och igen <br/><br/>Finns det ett sår som aldrig riktigt helar? <br/><br/>Finns det en sorg som ingen annan delar?