Svenska

Det här är berättelsen om William Stoner, som föds i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Hans liv ligger utstakat - han ska slita på föräldrarnas gård med den torra jorden. Men Stoner har läshuvud och skickas till universitetet för att bli agronom. När han hamnar på ett seminarium i litteratur ändrar hela hans liv riktning.<br/><br/>Så börjar den mödosamma resan mot att skapa sig en egen tillvaro. Han arbetar på sin avhandling i engelsk litteratur, träffar en kvinna och gifter sig, börjar undervisa. Äktenskapet blir en katastrof. Stoners tillflykt blir det inre livet; han arbetar hårt och blir en omtyckt lärare. Hans idealism gör honom allt ensammare - men så möter han sent i livet kärleken och förstår för första gången vilken kraft som bor i mötet mellan två människor.<br/><br/><em>Stoner</em> är en gripande roman om en mans livsresa. Utåt är han oansenlig, men inom honom ryms en värld av sorger, förhoppningar och besvikelser. Williams förmåga att gestalta de känslotillstånd som är allra svårast att sätta ord på får romanen att glöda som ett varmt bloss i den kalla natten. Vi är alla Stoner.<br/><br/>John Williams (1922-1994) föddes i Texas. Han arbetade som universitetslärare, skrev poesi och tre romaner; <em>Stoner</em>,<em> Butcher's Crossing </em>och <em>Augustus</em>, för vilken han vann National Book Award 1973.<br/><br/><em>Stoner</em> utgavs första gången 1965. Den fick fina recensioner och upplagan om 2 000 ex sålde slut. 2003 återutgavs den av New York Review of Books förlag och sakta spred sig nyheten om en fantastisk bortglömd bok - tio år efter författarens död. 2014 är <em>Stoner </em>en bästsäljare över hela Europa.<br/><hr /><br/><br/>"<em>Stoner</em> är en djupt gripande roman som fick mig att uppleva vad riktigt stor litteratur kan innebära."<br/>Ingalill Mosander, Aftonbladet<br/><br/>"Det är en stillsamt berättad historia om ett liv bland alla andra, men ändå andlöst spännande eftersom dramaturgin är så väl genomförd. /.../ Jag har satt <em>Stoner</em> i händerna på människor som försvunnit bort ett dygn, för de kan inte släppa boken för nåt annat. Sen kommer de tillbaka och vill - måste! - prata om det de just varit med om. Alla säger samma sak: de är skakade och sorgsna men väldigt lyckliga att de läst boken."<br/>Åsa Linderborg, Aftonbladet<br/><br/>"Allra sista meningen i <em>Stoner</em> är så bra att det händer något i kroppen: jag slår ihop boken, pressar den mot ansiktet och silar luften mellan tänderna som om jag plötsligt blivit intensivt generad. Men inget är genant - sista meningen i romanen är bara så fruktansvärt bra. Den ger en liten smula hopp inför döden, sluter livscirkeln, stänger berättelsen och gör litteraturen oförgänglig."<br/>Malin Ullgren, DN<br/><br/>"Det är en märkligt liten, stor roman. Så anspråkslös i tilltalet men med så djupa och svårfångade känslotillstånd. /.../ Stoner föds, lever, dör. Det är bara ett liv. Men Williams lyckas skriva fram en magisk, storslagen melankoli. En mästerlig författare."<br/>Fredrik Virtanen, Aftonbladet<br/><br/>"Det John Williams gör är att han skriver fram ett helt liv, så stilla där på platsen, lika mättat av inre tankar och närvaro som emellanåt frånvarande i den så kallade verkligheten. /.../ Och det jag känner är att jag i min tur blir lite förtrollad när jag läser <em>Stoner</em>, påmind om min egen livslånga och djupa förälskelse i litteraturen. Om den där hängivenheten som bär kulturen, berättar livet, men som idag dessvärre ifrågasätts till och med inom kulturredaktioner."<br/>Anneli Dufva, Kulturnytt<br/><br/>"På ytan händer det ganska lite i William Stoners liv. /.../ Ändå läser jag den i ett svep, just på grund av Williams förmåga att gestalta Stoners liv - klassresan, otryggheten i borgerligheten, kärleken till lärdom - från en punkt som är i exakt jämnhöjd med subjektet. Vi ser det han ser, delar hans små stunder av lycka och stora, avgörande besvikelser, känslan av att blev det inte mer?"<br/>Jens Liljestrand, Expressen<br/><br/>"Det är ett gripande porträtt"<br/>Ulf Eriksson, Göteborgs-Posten<br/><br/>"<em>Stoner </em>är helt enkelt en av de bästa böcker jag läst. Det är inte ramberättelsen som gör<em> Stoner </em>till en så läsvärd bok. Nej, det är sättet på vilket John Williams har lyckats skapa en alldeles fullständigt trovärdig människa av kött och blod. Vi ser Stoner framför oss, vi lever med honom, han blir en del av oss själva. Vi blir upprörda när han fattar fel beslut, vi gläds när det går honom väl.<br/>Williams själv kallade sina böcker för "en flykt in i verkligheten" och bättre kan det kanske inte sägas. Att läsa <em>Stoner</em> är dessutom en njutbar upplevelse rent språkligt och en lysande översättning."<br/>Johan Erlandsson, Kommunalarbetaren<br/><br/>"<em>Stoner</em> är en rysligt vacker roman om bildning. Jag slår vad om succé även i Sverige."<br/>Björn af Kleen, Dagens Nyheter<br/><br/>"Det är en underbar bok."<br/>David Stenbeck, Kristianstadsbladet<br/><br/>"Man kan inte annat än älska den ödmjuke och lågmälde Willam Stoner /.../ [Hans] liv kan i det stora hela ses som ganska händelselöst, men John Williams gestaltningar gör varje sida betydelsefull."<br/>Solveig Lundmark, Norrländska socialdemokraten<br/><br/>"Ett allvar som drabbar. Det handlar om att uthärda och om att förstå vilka förväntningar som är rimliga på en till många delar okontrollerbar och förvirrande stund på jorden."<br/>Olof Åkerlund, Sydsvenskan<br/><br/>"Det väcker en mild glädje som bara riktigt bra böcker kan åstadkomma"<br/>Pauli Olavi Kuivanen, Norrköpings tidningar<br/><br/>"Jag är förbluffad över att en roman som är så här bra har undgått uppmärksamhet under så många år." <br/>Ian McEwan<br/><br/>"En briljant, vacker, obönhörligt sorglig, vis och elegant roman." <br/>Nick Hornby <em></em>

Efter succén med Hjortronmyren är Ulrika Lagerlöf tillbaka med fortsättningen på serien Timmerfolk. I Blekjorden är året 1949 när Siv på nytt tar arbete i skogshuggarkojan i Västerbottens djupa skogar. Livet som hemmafru är ensamt och hon finner vänskap i Märta, en ung kocka som hon ska lära upp. Men hemligheter gör sig påminda och hotar att förändra allt - för både Siv och hennes familj.<br/><br/>I nutidens Djupsele tampas Eva med sin tonårsson Vilgot, vars engagemang i skogen sätter dem på kollisionskurs. Mitt i avverkningskonflikter och ett hotat kulturarv hittar Eva svar på hur hennes egen historia är sammanlänkad med skogslandskapets tidlösa kraft. "Blekjorden" är den andra delen i romansviten Timmerfolk, där kvinnorna står i centrum i berättelsen om den svenska skogens historia och de konflikter som omger den.<br/><br/>2024 utkom första romanen, "Hjortronmyren". Den har hyllats av både läsare och recensenter och nått andra plats i Årets bok 2025.<br/><br/>"Med kunnig och ledig barrskogsdoftande prosa har Lagerlöf lyckats skriva en historiskt trovärdig, berörande och angelägen berättelse om kärlek; till de som gått före oss, till våra närmaste och inte minst - till skogen. Jag längtar redan till del tre!" Helhetsbetyg: 4. BTJ-häftet nr 12, 2025<br/><br/>"Blekjorden är välskriven och lärorik, dramatisk och med fina miljöbilder." UNT

Det är i mitten av artonhundratalet. Ett gäng skalpjägare rör sig i gränstrakterna mellan USA och Mexiko. Deras uppdrag är att döda krig­förande apacher, men rätt snart ger de sig på alla som kommer i deras väg. De är anförda av John Joel Glanton, men den som verkligen styr förloppet är den sataniske domare Holden; en jättelik, blek hårlös man som är besatt av att kartlägga den omgivning han erövrar och förgör. Cormac McCarthy bygger sin berättelse på en memoarbok av Samuel Chamberlain, som red tillsammans med Glanton och hans gäng. Den värld han frammanar är både drömlik och detaljskarp i sin våldsamhet.<br/><br/>'Blodets meridian' kom 1985 och anses av många som McCarthys bästa roman. Det är en fascinerande kombination av historisk roman och filosofisk betraktelse, som pekar fram mot senare mer berömda verk som 'Gränstrilogin', 'Vägen' och 'No Country for Old Men'.

<i>Det var den sommaren. Sommaren 1985. Live Aid-sommaren. </i><br/><br/><i></i>På Särsö i Roslagens skärgård finns ett kompisgäng - fyra killar och tre tjejer som hängt ihop så länge de kan minnas. Sommaren 1985 har alla utom en fyllt fjorton år och relationerna börjar förändras. <br/><br/>För att visa sig tuffa inför tjejerna gör killarna en båtutflykt till den svårtillgängliga ön Svärtan. På en undangömd strand finner de något otroligt: en sjöjungfru. Inte Disneyvarianten utan en rätt otäck havsvarelse med mänskliga drag. Den är fastknuten och döende eftersom den inte kan ta sig ner till vattnet. Killarna beslutar sig för att ta med varelsen hem, där de gömmer den i ett vattenfyllt badkar i en sjöbod. Men snart visar det sig att sjöjungfrun har förmågor som verkar splittrande på gänget. Vad är den egentligen kapabel till och varför var den fastknuten? <br/><br/><i>Sommaren 1985 </i>är en berättelse om att finna sin identitet i relation till andra, om kärlek och vänskap under formativa år. Det är också en nostalgitripp till 80-talet och en sirensång för spökena av flydda somrar. <br/><br/><i>""Sommaren 1985" av John Ajvide Lindqvist är en roman som utan att hymla korsbefruktar tv-serierna Vi på Saltkråkan och Stranger things. (...) en bok vars underliggande trauma, och fina relationsskildring av barn på den sårbara gränsen till vuxenlivet, dröjer sig kvar." </i>BTJ, Johan Kennebjörk<br/><br/><i>""Sommaren 1985" är en tät roman, och en av John Ajvide Lindqvists allra bästa." </i>Dagens Nyheter, Lotta Olsson <br/><br/><i>"mysig sommarskräckroman"</i> Norra Skåne, Lisa Marques Jagemark

I början av 1900-talet är Stockholm en stad i förändring. Medan rika drömmer om större bostäder med alla de nya faciliteter som pengar kan erbjuda, drömmer de fattiga om mat till familjen, en rimlig lön och färre råttor på gatorna.<br/><br/>Vid vattnet mitt emot slottet tronar Grand Hôtel, den omtalade juvelen i turistnäringen. Men hotellet är i ekonomisk knipa och styrelsen behöver en särskild kvinnas begåvning för att lyfta hotellet till nya höjder. Wilhelmina Skogh äger ett pärlband av hotell längs de svenska järnvägarna, och ser Grand Hôtels potential och betydelse för staden. Men hon är en lika fruktad som respekterad chef.<br/><br/>Samtidigt anländer den unga Ottilia till storstan från Rättvik för att påbörja sin anställning på det mytomspunna hotellet. Tillsammans med ett gäng andra kvinnor får hon kämpa mot orättvisor och hinder i en mansstyrd bransch. Kvinnor förväntas ju sköta hemmet - men vad är ett hotell om inte ett hem?<br/><br/><em>De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel</em> är en svepande historisk feelgoodroman, med underbara karaktärer och ett rejält mått jävlar anamma. Ruth Kvarnström-Jones har fått en unik inblick i Grand Hôtels historia och bjuder oss på en spektakulär resa genom vår kulturhistoria. Detta är den första delen i serien S<em>tockholms pärlor</em>.

"En helt fantastisk historisk roman. Spännande, engagerande och ställer läsaren inför flera moraliska frågor." Agneta Warheim, <i>BTJ</i> <br/><br/>Berlin, 1934. När nazisterna tar makten erbjuds Sofies man Jürgen en högt uppsatt position inom deras nya rymdprogram. Sofie och Jürgen motsätter sig Hitlers radikala åsikter men det står snart klart för dem att om Jürgen inte tar jobbet kommer deras inkomst att tas ifrån dem. Därefter deras barn. Därefter deras liv. <br/><br/>Alabama, 1949. Rymdracet är i full gång och Jürgen är en av flera tyska vetenskapsmän som tas emot av Amerika för att arbeta med raketer. För Sofie är det här en chans att lämna skräcken och det förflutna bakom sig. Men när rykten om deras koppling till nazisterna börjar spridas förvandlas löst skvaller till hätsk vrede. Det dröjer inte länge innan allt spårar ur. <br/><br/><i>Den tyska hustrun</i> är en gripande roman som är inspirerad av den sanna historien om Operation Paperclip, NASA:s kontroversiella underrättelseprogram som anställde före detta nazister efter andra världskriget. <br/><br/>KELLY RIMMER är en storsäljande författare från Australien. Hon har bland annat jämförts med Jojo Moyes, David Nicholls och Nicholas Sparks. <i>Den tyska hustrun</i> är Kelly Rimmers sjätte bok på LB Förlag. <br/><br/>"Rimmer är en mästare på att finna okända delar av stora ämnen, såsom andra världskriget, och utforska dem i fascinerande romaner." <i>Herald Sun</i> <br/><br/>"Fängslande." <i>Sunday Telegraph</i>

<i><b>En realistisk och kärleksfull berättelse med ett persongalleri som känns helt äkta och som man inte kan få nog av. Lyckligtvis är det här bara första delen av tre. ... Missa den inte! Eva Åström, Expressen Söndag</b></i><br/><br/>Kräva liv av livet. Att inte bara andas och arbeta och sköta sig, utan att också dra ner hela andetagen i lungorna, dra ner själva livet i lungorna, i kroppen, och låta det sippra ut igen. Låta livet flöda över till någon annan. <br/><br/>1945. Artonåriga Dagmar har sitt arbete som spritkassörska på hotellet i Slite, hon har sina tre systrar, hon har en pappa som blir alltmer grå och en mamma som börjat förlora kontakten med verkligheten. Hon har havet och hon har sin dröm om att livet ska börja på riktigt. Men skulle hon i så fall ha modet att ta del av det som erbjuds? <br/><br/>En dag lägger ett fartyg till i Slite hamn, och besättningen inkvarteras på hotellet. Sjömannen Holger från Tjörn börjar samtala med Dagmar, han ser henne på ett sätt som ingen annan gjort och Dagmar får de konturer som hon alltid känt att hennes personlighet har saknat. Men kan hon hänge sig åt förälskelse när så många runtomkring henne har det svårt? <br/><br/>Två unga människor, från två helt olika öar. Men det som avskiljer öfolk från resten av världen är det som håller dem samman sinsemellan - vattnet. Och närheten till vattnet gör att de vet allt om förluster. <br/><br/><i>De kom från öar</i> är första delen i trilogin om Dagmar och Holger, tre romaner som formar berättelsen om en familj men också om det svenska folkhemmet, från små kustsamhällen till nybyggda höghus i industristaden. Det är en varm och stämningsfull berättelse med ovanligt levande karaktärer. <br/><br/><i>Den här boken är mycket mer än en spirande kärlekshistoria; det är en historia om hur det är att vara människa och att alltid ha havet heltnära sig. Förhållandet mellan öborna och havet tar stor plats i berättelsen och det beskrivs på ett ömsint och respektfullt sätt. Språket skimrar, glittrar och lyser som mareld i havet om hösten. Helhetsbetyg 5, Birgitta Ehn Eliason, Bibliotekstjänst</i>