Svenska

Den helige Johannes av Korset är allra mest känd som den dunkla nattens mystiker. Detta gör honom evigt aktuell, men alldeles särskilt i vår tid. Den svenska översättningen av Själens dunkla natt kommer nu ut i sin femte upplaga, medan den första upplagan av hans "ljusare" böcker (Andlig sång och Levande kärlekslåga)ännu inte blivit slutsåld. Många känner igen något av sig själva i Johannes beskrivning av den dunkla natten. I ett brev till karmelitordens general (14 dec 1990) talade påven Johannes Paulus Ii om en kollektiv dunkel natt. Guds skenbara frånvaro - "skenbar" eftersom Gud i verkligheten aldrig kan vara frånvarande - som plågar mystikerna under vissa krisperioder, har blivit en allmän erfarenhet. Gud är inte längre någon självklar verklighet som löser alla problem och besvarar alla frågor. Många människor upplever tillvaron som en dunkel natt, ja som ett helvete. Det är säkert inte alltid Johannes av Korsets dunkla natt i dess egentliga bemärkelse. Ändå finns vissa gemensamma element. Och de som råkar få helgonets bok i händerna, känner igen en hel del av sig själva. Man kan alltså tala om en viss universalisering av natten, förutsatt att vi tar begreppet "dunkel natt" i en utvidgad betydelse. Trots att Johannes av Korset skildrar erfarenheten av att-vara-utan-Gud i de mörkaste färger och med hjälp av mnga citat från profeterna och framför allt Job, är hans bok ändå en "liber consolationum", en tröstens bok. I detta avseende liknar den Uppenbarelseboken. Den som läser Själens dunkla natt till slut känner sig "tröstad". Och trösten består i att mörkret blir genomskinligt. Fysiskt och psykiskt lidande, ångest, ensamhet, allt får en mening. Allt detta är Gud i full aktivitet. Det som verkar vara tecken på Guds frånvaro är i själva verket tecken på hans intensiva, man skulle nästan säga alltför intensiva, närvaro. Det är helgonets stora förtjänst att han så tydligt visar att kontakten med Gud nödvändigtvis leder till natt. Natten är inte något pedagogiskt trick som Gud funnit på. Det rör sig här om en inre nödvändighet. Gud är ljus som bländar, eld som förtär. Men liksom vi äter Kristi kropp och dricker hans blod under brödets och vinets gestalt, så kan Guds bländande ljus också träffa oss under gestalten av plågsamma omständigheter: sjukdom, dödsfall, ålderdomens avtacklande, förödmjukelser, misslyckanden, en skilsmässa, psykiska svårigheter. Allt som gör människan liten, allt som "störtar härskare från deras troner", kan bidra till den slutgiltiga förvandlingen. Människan måste bli gudomlig. Det gamla livet skall dö för att det nya skall kunna uppstå. Ur BTJ-häftet: "... I tjugofem kapitel behandlas den troende själens vandring genom mystikens olika stadier: rening, upplysning och förening. Johannes har sin styrka i skildringen av det mörker som själen kan komma in i. Förtrogenhet med kristen terminologi förutsätts, men den katolska bakgrunden dominerar inte, och skriften har alltid kunnat läsas över konfessionsgränserna... Översättningen förefaller välgjord, men flyter på grund av ämnet ganska tungt." (av Sten Hidal)

Om våra mörkaste sidor och hur vi kan kontrollera dem För snart tio år sedan kom Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll som handlade om betydelsen av att vara en god medmänniska, och har sålts i över 350 000 exemplar samt översatts till 17 språk. Nu återkommer Einhorn till frågorna om gott och ont, men ur ett helt annat perspektiv. I De nya dödssynderna tar han ett helhetsgrepp på de egenskaper som svenska folket anses vara de sämsta. De klassiska sju dödssynderna, högmod, vällust, frosseri, girighet, lättja, vrede och avund har sitt ursprung i den katolska kyrkan och nedtecknades för över 1 500 år sedan. Men de har överlevt och än idag figurerar de i olika sammanhang inom film, litteratur och reklam. Men vilka egenskaper anses idag vara dödssynder och skiljer de sig från de ursprungliga? Efter en brett upplagd opinionsundersökning med över tusen personer, djupintervjuer och samtal med en expertpanel visar det sig att de flesta gamla dödssynderna har ersatts av nya. Einhorn presenterar de överraskande resultaten och illustrerar dem med belysande exempel och träffande historier ur sitt rika liv livet. Einhorn slår fast att om vi vill hantera våra dåliga sidor måste vi bli medvetna om att vi har dem och skriver: "Vi måste bevaka våra mörka sidor och sträva efter att släppa fram våra goda. Insatserna är stora, vår egen lycka och mänsklighetens överlevnad, och det enda vi alla till slut kan göra är vårt bästa." "För den som är intresserad av etik eller av människans belägenhet är det här en intressant skrift och väl värd att läsa." BTJ

Den svenska tidegärden har sedan 1920-talet fyllt en betydande funktion för att främja gudstjänst- och bönelivet inom främst Svenska kyrkan. Tidegärden innehåller framför allt bibelmaterial, då främst psaltartexter. Texterna har i viss utsträckning redigerats för liturgiskt bruk. De äri huvudsak överensstämmande med Bibel 2000.

<p>Bästsäljaren och ettan på New York Times och The Sunday Times topplistor äntligen på svenska! Rikt illustrerad med vackra akvareller.</p><p>En vardagsfilosofisk tankebok, en modern fabel och en hjärtevärmande berättelse om vänskap och gemenskap.</p><p>Illustratören Charlie Mackesys bilder har berört en hel värld. I debutboken "Pojken, mullvaden, räven och hästen" bjuder han in till en sagolik skogspromenad med fyra vänner som diskuterar vad som är viktigt i livet på riktigt: Vad är mod? När är du lycklig? Och finns det något problem som inte blir lite bättre av att äta tårta?</p><p>En bok för alla, om modet att våga be om hjälp och värdet av att vara snäll, mot sig själv och mot andra. Och, minst lika värdefullt, om kärleken till tårta!</p><p>En fin present till den du älskar, inklusive dig själv.</p><p>- - - - - - - - - -</p><p>"Det här är bland det finaste jag har läst. En hyllning till vänligheten och kärleken. - - - Det är nästan den enda bok man behöver." Go'kväll</p><p></p><p>"...det var länge sedan jag läste något som gjorde mig så glad och eftertänksam... de fyra vännernas filosofiska tankar och resonemang fick mig att tänka bra, glada och tacksamma tankar." Blekinge Läns Tidning</p><p></p><p>"Tröst, råd och visdom för stora och små." Norra Skåne</p><p></p><p>"Den här golvade mig!" Amelia Adamo, M-magasin</p>

Allt fler människor både efterfrågar och erhåller psykiatriska diagnoser. Antalet personer med diagnostiserad ADHD, autism, depression och utmattningssyndrom har ökat markant. Men vad ligger egentligen bakom denna diagnosinflation? <br/><br/>Finns det en biologisk förklaring, där framsteg inom neuropsykiatrin lett till insikten att det inte är konstigare att få en psykiatrisk diagnos än en somatisk? Eller är förklaringen rent sociologisk: uppfattningarna om vad som är ett tillräckligt bra och normalt liv har ändrats, med följden att vi söker bättre livsvillkor genom diagnoser? <br/><br/>I <i>Vem är normal?</i> argumenterar filosofen Fredrik Svenaeus för en tredje modell: den existensfilosofiska. Psykiatriska diagnoser beskriver inte bara sjukdom, utan förmedlar också mening och identitet - de har blivit budskap om vem man är och vad man har rätt till. Diagnosinflationen vittnar därför om en brist på utrymme för existentiella och moralfilosofiska frågor både i och utanför vården. Detta perspektiv underskattas som diagnosdrivande kraft i debatten, och det är dags att vi tar det på allvar.

Väntan På Gud [Bok / Häftad]

Låt Oss Ses I Din Skönhet - Kommentar Till Johannes Av Korsets Dikt "Andlig Sång" [Bok / Inbunden]