Svenska

Carola Häggkvist, en av Sveriges i särklass största stjärnor, berättar äntligen om livet i strålkastarnas sken, om uppväxten, männen som ville styra hennes karriär, om kärleken hon fann och miste, och barnet som förändrade allt. Hårdbevakad och omskriven tar hon nu tillbaka rätten till sitt liv och berättar med egna ord, och genom sina dagböcker, om triumfer och motgångar, om stunder av glädje och av sorg. Om passionen, drivet, tron - och livet bakom rampljuset.<br/><br/>I <em>Jag är Carola</em> får vi för första gången möta människan bakom ikonen som fascinerat oss i decennier och aldrig slutat gå sin egen väg.

Hon vigdes till präst med en stark tro på Gud och framtiden. Bara några år senare rasade allt. <br/><br/>Under nästan tre decennier blev psykiatriska avdelningar, tvångsvård, självmordstankar och handlingar, och en förlamande ensamhet hennes verklighet. Samtidigt kämpade hon med en fråga som aldrig lämnade henne: <br/><br/>Var fanns Gud när mörkret var som djupast? <br/><br/>Ensamhetens pris är en ovanligt öppen och modig berättelse om bipolaritet, psykisk ohälsa och kampen för att överleva när hoppet gång på gång tycks försvinna. Men det är också en berättelse om återhämtning, vänskap, kärlek, djurens läkande kraft och en tro som inte dog, bara tystnade. <br/><br/>Med en prästs unika perspektiv skildrar Agneta Hudding hur det är att både bära tron och samtidigt kämpa för sitt eget liv. <br/><br/>En gripande livsberättelse om människans skörhet, om hoppets envishet och om att det faktiskt går att hitta hem, även efter de mörkaste åren.

Det föds barn varje dag. För det mesta går det bra. Men ibland gör det inte det.<br/><br/><em>Barnsäng </em>tar sin utgångspunkt i en förlossning som ägde rum för 24 år sedan. Marit Kapla söker upp vittnena: de personer som var i förlossningsrummet och de som mötte henne i mödravården. De talar med henne om vad som hände då, om sitt arbete, om politiken och forskningen som kringgärdar barnafödandet, om vad det är att möta människor i en situation som rymmer utsatthet, smärta, svindlande lycka och ibland också djupaste sorg.<br/><br/>Tillsammans utgör de ett slags kör av röster, vars kunskap och känslor rör vid något mycket vardagligt och oändligt stort.<br/><br/><em>Barnsäng </em>handlar om mödravården som arbetsplats och om förlossningen som en erfarenhet som aldrig går över. Marit Kaplas unika sätt att lyssna till människors röster, till poesin i det vardagliga språket, gör den till en bok som inte liknar någon annan förlossningsberättelse.

<b>Journalistikonen Mats Olsson berättar finstämt om sitt liv - från bananlådorna i Malmö till den stora världen och miljontals läsare</b><br/><br/><i>JAG HÖLL MIN pappa i handen när han dog. </i><br/><br/><i>Jag höll min mamma i handen när hon dog. </i><br/><br/><i>Jag vet inte vad jag vill säga med det. </i><br/><br/><i>Att jag hade tur? </i><br/><br/><i>Kan man ha tur med döden? </i><br/><br/><i>Att jag tyckte om mina föräldrar?</i><br/><br/><i>Det är knappt jag vågar erkänna, för det är det mest förbjudna i den här sortens skriverier, den här sortens bekännelselitteratur. Man måste ha gått genom Hades på glödande kol för att få uttrycka sig, man ska helst ha lämnats bort, blivit misshandlad, blivit förväxlad på BB, förföljts av partners, blivit stucken med en vass pinne till frukost eller bitits av en hund med rabies för att det ska passa in i dagens norm. </i><br/><br/> <br/><br/>Så inleds Mats Olssons efterlängtade självbiografi Sluta aldrig skriv. Om en resa från en liten lägenhet vid Dalaplan i Malmö till New York. Från att jobba extra med att bära bananlådor och på mentalsjukhus till att bli en av Sveriges mest lästa journalister. En klassresa, absolut, men också ett slag för slumpen kontra den på förhand uttänkta röda linjen. <br/><br/>Som Mats själv skriver om frågan som förändrade hans liv, den om att flytta upp till Stockholm och jobba för Expressen: <br/><br/><i>Jag tänker inte be om ursäkt för att jag upprepar mig eftersom jag ... efter alla dessa år fortfarande är vad engelskan uttrycker så bra i ordet flabbergasted. </i><br/><br/><i>Fattar inte att jag vågade. Fattar inte. Det var som om jag följde ett utstakat spår, en snitslad bana och det var inte då utan i dag, i skrivande stund, som jag ställer mig frågan: hur fan vågade jag? Jag har inget bra svar på det. Inget dåligt heller. Inget alls, faktiskt. </i><br/><br/><i> </i><br/><br/><b>Om författaren: </b><br/><br/>MATS OLSSON (född 1949) skriver sedan många år om bland annat sport och musik för Expressen och fick Stora journalistpriset 2002. Han har skrivit flera böcker bland annat Zlatan Ibrahimovics <i>Jag är fotboll</i> (2018). Senast bokaktuell med <i>Rösten speglar själen</i> om Lasse Stefanz-ikonen Olle Jönsson. Han är född 1949 i Malmö och efter flera år i New York är han numera bosatt i Stockholm.

I boken "Uteliggaren som blev advokat" berättar Stefan Olafsson med journalisten Gustav Gelin hela den osannolika historien om sin dramatiska livsresa.<br/><br/>I tio år lever Stefan Olafsson som hemlös narkoman. Han försörjer sig genom stölder och inbrott, sover i portuppgångar och soprum, och åker in och ut på anstalter. Men när han en natt räddar livet på 80-åriga Heidi på Östermalm tar livet en annan vändning. Steg för steg påbörjar han den långa resan mot ett helt nytt liv, med nykterhet och studier på juristlinjen.<br/><br/>Idag är Stefan tillbaka på samma häkten, rättssalar och fängelser där han själv suttit som brottsling, men nu på andra sidan, som framgångsrik försvarsadvokat.

När Elsa Maartman 1893 tar emot Natanael Beskows frieri är hon nitton år, håller på att utbilda sig till teckningslärare och drömmer om en framtid som konstnär. Han är tjugoåtta, går på Konstakademin och pendlar mellan inre ljus och mörker.<br/><br/>Han vill leva i Jesus fotspår, skapa Guds rike på jorden. Hon vill rita allt hon tänker och så vill hon hjälpa Natanael att förverkliga sin vision. De ska leva för de andra.<br/><br/>Äktenskapet blir livslångt, liksom kärleken och deras längtan till varandra. Och längs vägen tar de del i det tidiga nittonhundratalets stora rättvisekamper. För barnen, för kvinnorna, för arbetarna.<br/><br/>I dag är Elsa Beskows böcker fortfarande älskade av stora och små i många länder, medan Natanael är närmast bortglömd, trots att det var han som var den stora kändisen medan de levde.

Det blir en världsnyhet när Stefan Eriksson i 345 km/tim kraschar sin Ferrari Enzo mot en elstolpe i Malibu. Bilen klyvs på mitten - Stefan kliver ur vraket barfota med en sprucken läpp. Plötsligt känner hela världen till den svenske maffialedaren "Tjock-Steffe" och en makalös livshistoria rullas upp. <br/><br/>Om den lilla grabben på knattecrossen i Uppsala som blev en av grundarna till IT-fenomenet och miljardföretaget Gizmondo, uppfyllde pojkdrömmen att köra 24-timmarsloppet i Le Mans, svors in som polis i USA och blev vän med knarkkungen Pablo Escobar. <br/><br/>Bakom den glittrande fasaden döljer sig en komplex man, präglad av ett sökande efter det som inte går att köpa för pengar. I denna fängslande självbiografi berättar Stefan Eriksson för första gången hela den osminkade sanningen om det som hänt. <br/><br/>Det blir en resa genom ett liv fyllt av extrema höjder och djupa dalar. En värld av maktspel, förräderi och en komplex inre kamp. Det är en berättelse som utforskar de psykologiska djupen hos en man som alltid har strävat efter mer, men som i grunden söker något enklare: en plats att kalla sitt hem.