Svenska

Så fort någon skriver om <i>Solstollarna</i> flödar sociala medier över av känslosamma kommentarer, inget annat fenomen av liknande karaktär genererar fler inlägg trots att det nu gått över 40 år sen första serien sändes. Vårt julprogram <i>Toffelhjältarna</i> röner inte alls samma uppmärksamhet trots bättre betyg och högre tittarsiffror, närmare 3,5 miljoner satt bänkade. <br/><br/>Johannes Brost och jag stod i baren på nya Club West End när Mick, Keith och Brian steg in genom entrén. Det var väl min syster Ingela som raggat upp dem någonstans, fråga mig inte var eller hur, hon var expert på sådant. <br/><br/>Som popmusiker var det förstås kul att träffa Stones, men jag var trött och gick hem till Fersens väg och kröp ner i min säng. Vaknade av att någon ruskade liv i mig, det var Mick som undrade var han kunde sova. Sen kom även Keith och Brian in i mitt rum som från golv till tak var dekorerat med Beatlesbilder, bara en enda ynka liten poster på Stones fanns i ett hörn. <br/><br/>Dan därpå slog vi oss ner i familjens nedsuttna Chippendalesoffor med akustiska gitarrer, Brian och Keith gav sig tusan på att Mora och jag skulle lära oss riffet till deras listetta Last Time . Det tog sin lilla tid, alldeles för avancerat för oss. Men till slut så ... <br/><br/>Senare samma kväll ägde den omtalade festen rum som finns dokumenterad i Magnus Gerttens och Stefan Bergs prisbelönta film Rolling Like a Stone. <br/><br/>Ingela och jag hade med familjen flyttat till Fersens väg redan året jag fyllde elva, och jag bestämde mig nästan omgående för att här vill jag leva, jag älskade varenda liten vrå. En journalist som ville veta min levnadshistoria förvånades storligen över att jag bott hemma ända fram till min 30-årsdag, och då var det dessutom inte jag som flyttade. Det var mamma och pappa som fick ge sig i väg. Rubriken löd: Hans föräldrar flyttade inte hemifrån förrän han fyllde 30. <br/><br/>Så Ingela och jag bodde kvar i vår sjurummare under många händelserika år. Inte bara Stones har sovit över på denna ärevördiga adress, alla kända rockartister som kom till Malmö tittade in men också författare som Jacques Werup och förstås vår granne Åke Cato. <br/><br/>När jag till slut måste lämna lägenheten begav jag mig till kvarteret där min blivande kollega Per Dunsö höll till. Under en intensiv period mellan 1975 och 1990 medverkade vi i 16 tv-serier, de flesta nu med ålderns rätt behagligt insomnade.<br/><br/>Avslutningsvis, det här är ingen apologi. J'accuse!

INGEN JÄÄLA SKIITBOK! är en humoristisk och totalt respektlös bok. Med en blandning av serier, sångtexter, parodiartiklar, tokiga texter, fejkreklam och skojiga illustrationer, frambringar den höga skrattljud och ger en unik inblick i raggarkulturens innersta väsen.<br/><br/>Hur blir man en äkta rääger? <br/><br/>Har Bernst-Gunnar funnit gud? <br/><br/>Vad gör Ronny i USA? <br/><br/>Vad betyder vägskyltarna? <br/><br/>Kan man få egna polisonger? <br/><br/>Vem fan är Isaac Butt och vad har han gjort för gällivarehängets historia? <br/><br/>Och hur gör Ragge egentligen för att imponera på pöken? <br/><br/>Allt detta och mycket mer besvaras i bästa fall i INGEN JÄÄLA SKIITBOK! Ett nödvändig och väldigt rolig handbok som knåpats ihop av Fredde Granberg författare, skådespelare, regissör m. m. m. m <br/><br/>Boken släpps i samband med att Sveriges mest legendariska riksraggare gör en efterlängtad comeback. Showen turnerar runt landet under hösten och spelas bland annat i ett utsåld Avicci Arena i Stockholm.

Sagan om folken i Norra Pohja är en historisk roman som beskriver situationen för de olika folk som vid ingången till 1000-talet levde i norra Sverige, Finland och Norge, kallad Norra Pohja i romanen. Boken beskriver den kaotiska övergång folken genomgick från vikingatidens plundringar mot en påbörjat organiserad form av handel mellan folken. Detta förutsatte i sin tur att styrande kungar och furstar i samklang med de kyrkliga ledarna kunde bekräfta varandra i deras målsättning att kunna leda människan in i medeltiden. <br/><br/>Författaren önskar att romanen ger läsaren inspiration till fortsatta historiska sökningar om de generationer folk som historiskt har levt inom detta vidsträckta område.

I "Mitt liv med Freestyle och Style" berättar Tommy Ekman för första gången ocensurerat historien om den blyga killen från Östberga, som tillsammans med Christer Sandelin skapade ett av Sveriges största och mest ikoniska popband. <br/><br/>Med hits som Vill ha dej, Fantasi och Dover Calais skulle de komma att tonsätta flera generationer svenskars ungdom.

Gamla Mästare [Bok / Danskt band]

52 år gammal ska Mats Jonsson skriva förordet till en nyutgåva av sin legendariska serieroman <i>Hey Princess</i>, som utkom 2002 och skildrar hans kaotiska ungdomsår i Stockholms indiekretsar på 90-talet. När Mats för första gången på många år läser om boken gör han en upptäckt. Det finns en lucka i berättelsen; av någon anledning har hans yngre jag utelämnat månaderna mellan juli och oktober 1998.<br/><br/>Det blir inget förord. I stället kastar sig Mats än en gång handlöst ner i sitt lika bitterljuva som solkiga 90-tal och tecknar en ny serieroman som utspelar sig under de där sensommarmånaderna för nästan 30 år sedan.<br/><br/>Snarare än en uppföljare blir serieromanen <i>Not Forever</i> till en pendang, en fördjupande variant på ett tema. Liksom <i>Hey Princess</i> är det en mörk och humoristisk berättelse om sökandet efter kärlek och sammanhang i en ytlig och oförlåtande tid, som nästan trettio år senare snarast framstår som oskuldsfull. En tid av osäkerhet, ängslig positionering och mansgriseri, men också av innerlig vänskap, levnadsglädje och inomhusrökning. Avståndet i tid ger nya insikter (inte minst om hur dum i huvudet han själv var) och boken blir ett försök för Mats att bättre förstå både sig själv och den tid som formade hans generation.

Drömmar, Sagor & Sex [Bok / Danskt band]