Franska

I den sista succén i serien (som också var Louis de Funès sista film överhuvudtaget) får Cruchot och hans gendarmkollegor ta sig an fyra polisrekryter. Kvinnliga sådana. Och supersexiga sådana. Snabbt förvandlas Gendarmerna till mansgrisar och Cruchots raseriutbrott firar triumfer när han försöker upprätthålla moralen bland mannarna. Och det underlättar ju inte att flickorna lyckas bli av med de flesta av sina kläder vid de mest opassande tillfällen - som när gendarmfruarna är i antågande?

Sprattelkungen Louis de Funès gör här sin mest berömda roll som den övernitiske och ständigt asförbannade gendarmen Cruchot. Med missionen att hålla medborgarnas bristande moral under upptuktelse hamnar Cruchot i den lössläppta semestermetropolen St. Tropez. Likt en rasande Kalle Anka på speed går han till attack mot festande ungdomar, nakenbadare och fartsyndare, men blir snart obehagligt medveten om vem som bär skulden till mycket av hans trubbel. Hans egen och ack så sexiga tonårsdotter...

Den tvärilske gendarmen Cruchot (de Funès) drabbas denna gång av sin värsta motgång - han får kicken! Och det gäller även hans kollegor. Aldrig mer ska han få skriva ut p-böter! Eller jaga nakenbadare! Katastrof! Cruchots liv mister sin mening, så snart samlar han ihop hela gänget för att i hemlighet agera poliser. Och det hade väl kanske gått vägen, om det inte varit för att de testar jazztobak på ett hippiekollektiv, kastas in i en vansinnesfärd med två galna nunnor och börjar trixa med en bomb som kan utlösa ett kärnvapenkrig....

Richard Linklaters Nouvelle Vague - Den Nya Vågen är en kärleksfull och stilistiskt träffsäker hyllning till den franska nya vågen. Spelfilmen tar oss tillbaka till sommaren 1959 och skildrar den kaotiska, kreativa inspelningen av Jean-Luc Godards Till sista andetaget.<br/><br/>En glödande hyllning till filmen som kanaliserar Nya vågen-andan - genomsyrad av ungdomens nerv, frihetens lockelse och ett djärvt, konstnärligt uttryck.<br/><br/>Richard Linklater tar sig an filmhistorien med både stilistisk skärpa och lekfull värme i Nouvelle Vague - Den Nya Vågen - ett cineastiskt porträtt av en brytningstid. Sommaren 1959 håller filmvärlden andan när en ung Jean-Luc Godard påbörjar inspelningen av det som ska bli Till sista andetaget, en film som inte bara förändrar hans eget liv utan hela det moderna filmspråket.<br/><br/>Med svartvitt foto, franska dialoger och ömsint detaljrikedom fångar Linklater atmosfären av konstnärlig frihet, uppror och kreativt kaos. Det är en film om att göra film - och om vad som händer när vision och verklighet krockar. Nouvelle Vague - Den Nya Vågen är ett kärleksbrev till en epok då allting kändes möjligt, men också ett personligt avtryck från en regissör som själv format sin karriär i dialog med just detta arv.<br/><br/>"ÅRETS BÄSTA FILM!" "Jag var tårögd av ren och skär lycka över att det här lilla MÄSTERVERKET finns!" ????? Aftonbladet, Emma Gray Munthe<br/><br/>"FÖRTROLLANDE LOVSÅNG till filmkonsten!"????? Dagens Nyheter, Helena Lindblad<br/><br/>"LIVSBEJAKANDE" "Rena filmfesten... så rolig och full av charm att det bara är att kapitulera" ???? Göteborgs-Posten, Maria Domellöf-Wik<br/><br/>"humoristisk, välspelad, vacker, charmig och underhållande" ???? Moviezine, Annika Andersson<br/><br/>"KÄRLEKSFULLT...En förtjusande berättelse" ???? Västerbottens Kuriren, Lars Böhlin<br/><br/>"EN UNDERBAR FILM!" "Jag älskar det här!" ???? TV4 Nyhetsmorgon, Ronny Svensson<br/><br/>"Underhållande och stilsäker" "Trés magnifique" ???? Sydsvenskan, Oscar Westerholm<br/><br/>???? Svenska Dagbladet ???? UNT

Michelles lugna vardag i skogen - präglad av svampplockning och tystnad - störs plötsligt när hennes dotter och barnbarn kommer på besök. När en till synes oskyldig måltid leder till <br/>en tragedi föds en misstanke: var det ett misstag - eller var det avsiktligt?<br/>Den franska mästaren François Ozon (Frantz, Bakom stängda dörrar) är tillbaka med en <br/>psykologisk Hitchcock i Bourgogne. När hösten kommer är en film där vardagens <br/>små mysterier och emotionella underströmningar förvandlas till thrillerliknande spänning.

KAOTISK SURREALISM OCH KOMISK ABSURDISM<br/><br/>En ung journalist försöker intervjua konstnären Salvador Dalí för ett dokumentärfilmsprojekt, men varje försök slutar i kaos. Dalí, med sitt enorma ego vägrar samarbeta och drömmer sig bort i absurda berättelser som upprepas och bryts av som en dröm i en dröm...<br/><br/>Quentin Dupieux (Otroligt men sant) har skapat en sann falsk biopic fylld av visuella gags från Salvador Dalís surrelistiska världar i en drömlik, meta-narrativ hyllning till konstnärens excentriska persona och det omöjliga i att fånga honom på film.<br/><br/>Daaaaaalí! hade premiär i Official Selection Out of Competition i Venedig<br/><br/>--<br/>4 av 5 "Bra grepp...smart och roligt" "som en lillasyster till Picassos Äventyr" - Anders Jansson, SVT Kulturnyheterna<br/><br/>* * * * * "Busig och originell hyllning av Salvador Dalí" - 20 Minutes<br/><br/>* * * * "Fantastisk ensemble i en konceptuellt rolig dekonstruerad film" - Bande à part<br/><br/>* * * * "Sammanflätade historier där absurda repliker fyras av och magin flödar" - Cnews<br/><br/>* * * * "Gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut" - Cahiers du Cinéma<br/><br/>"Perverst stilsäker" - Ebert.com<br/><br/>"Ingen gör filmer som Dupieux!" - Spectrum Culture

Ett par i medelåldern har precis flyttat till ett hus med en ovanlig egenskap. Klättrar man ned i en tunnel i källaren trillar man ut från ett hål i taket på husets övervåning. Under den korta färden har tolv timmar gått och man blir tre dagar yngre på kuppen. En egen tidsmaskin borde väl slå både golvvärme och öppen planlösning vad gäller återförsäljningsvärdet? Alain, mannen i hushållet, vet inte riktigt vad han ska göra med det märkliga inslaget i boendemiljön, som han i övrigt är nöjd med. Marie blir dock smått besatt av tanken att återfå sin svunna ungdom, en tunnelfärd i taget. I relaterade nyheter berättar Alains alfahanne till boss med stolthet i rösten att han bytt ut sin penis till en elektronisk dito som går att styra via Iphone. Allt detta för att säkra prestandan så frun inte tröttnar. Hur ska det sluta för de bägge paren och deras ojämna kamp mot tidens härjningar?<br/><br/>Tidsloopar, mekaniska manslemmar, charmiga katter och huvudpersoner som tar de mest absurda situationer med nollställt lugn. Allt är med andra ord som det ska i det speciella hörn av filmvärlden den ständigt produktive och infallsrike multikonstnären Quentin Dupieux skapat. I Otroligt men sant får vi vad som kan vara hans mest lättillgängliga och ändå skruvade film hittills. Temat om fåfänga och rädslan för att åldras kan säkerligen många relatera till alltför väl. Allt tyder på att även denna visit till Dupieuxland kommer få dig att ligga dubbelvikt av skratt och lämna platsen lite klokare. Eller möjligen galnare?