Universal

För första gången sedan 2005 bjuds vi på nyskrivet Stones-material! Det känns som om man inte nog kan prisa Stones betydelse inom rocken, de låtar de skrivit och deras fortfarande så energiska konserter. <br/><br/>Mick Jagger är och förblir den ultimate frontmannen; det finns ingen som äger en scen som Sir Mick. Ronnie Wood med sitt sneda leende och perfekta kompande. Och så den största av dom alla... Keefan! Det finns liksom ingen coolare än Keith Richards, alla kategorier. Den avlidne <br/>Charlie Watts finns också med på ett hörn, han spelar på två av spåren på detta album.

Sahara Hotnights: No one ever really changes -26 [CD]

Efter den globala Netflix-premiären av den kritikerrosade dokumentären "I'm Tim", så kommer Universal Music med releasen "Avicii Forever". Samlingen innehåller 19 bästa spår från Aviciis ikoniska katalog, tillsammans med en helt ny singel som Tim arbetade med innan slutet - "Let's Ride Away" feat Elle King.

Solid Gold Rock'n'Roll [Digipack / 3 CD]

Now That's What I Call Summer [Digipack / 3 CD]

Sedan slutet av 70-talet har skånska Wilmer X varit ett band som tagit sin älskade rock och skruvat den, gett den ett extra lager av underfundig finess i såväl text som musik. Bandet har också genom åren visat upp en rejäl bredd för några som anser sig vara så dogmatisk lagda. Från taggtrådsvass punk med gasen i botten till välsnickrade svensktopphits. Från omedelbar pop till bråkig bluesrock. Från den amerikanska södern till svenska folkparker.<br/><br/>De är en urkraft som inte saktat av med åren, utan tvärtom - nu lägger de in femmans växel. Det var sjutton år sedan albumet "13 våningar upp" släpptes - det gick för övrigt rakt in som etta på albumlistan. Med "Mer för dina pengar", som producerats av Chips Kiesbye, visar Nisse <br/>Hellberg och hans mannar var skåpet ska stå.<br/> <br/>Nisse Hellberg, sång och gitarr, Jalle Lorensson, munspel, Thomas Holst, bas, Sticky Bomb, trummor och Janne Lindén, gitarr.

"En dröm vi bar på livets hav / Om någonting stort / Om någonting djupt / Om någonting gränslöst och utan slut" <br/>- Mikael Wiehe, På livets hav (2021)<br/><br/>Två saker har under ett halvt sekel definierat Mikael Wiehes artistiska värv. Dels den eviga resan, turnén utan slut. Dels drömmen om en bättre värld. Det förstnämnda har nu snart nått sin slutstation. Det senare är en strävan som aldrig kommer upphöra. <br/><br/>Med sitt album "Den siste mohikanen" och den efterföljande turnén tar Mikael Wiehe farväl. Farväl av det intensiva turnerande som varit hans signum ända sedan han först mötte publiken som Hoola Bandoola Bands ledare på 70-talet. En kärleksrelation till publiken som fortsatt in i solokarriären med tusentals och åter tusentals konserter runt om i Norden. Fortfarande runt hundra per år. År efter år.<br/><br/>Vilken 75-åring som helst kan unna sig att trappa ner lite. Inte minst en som släppt ett fyrtiotal album och som stadigt upprätthållit en stark position som viktig röst i samhällsdebatten. Alltid redo att stå upp för rättvisan och jämlikheten. Men det är också en roll som förpliktigar. Mikael Wiehe ämnar inte lämna oss vind för våg på öppet hav.<br/><br/>Vad som händer sen? Mikael Wiehe är inte den som ger upp i första taget. Där ett kapitel avslutas börjar ett annat. Kanske kan en hint skönjas i de avslutande raderna i "På livets hav": <br/><br/>"Det är en resa som inte har något slut / Och våra drömmar / Våra drömmar har vi kvar / På livets stora hav"