Matador

"PLAY ME" är ett destillerat och direkt verk som breddar Kim Gordons ljudmässiga palett för att inkludera melodiska beats och ett driv som hämtats från krautrocken. 2019 bevisade Gordon med sitt debutsoloalbum "No Home Record" att hon gick i täten för nyskapande sound och konceptuell ljudmässig konst. Tvåfaldigt Grammy-nominerade "The Collective" från 2024 var<br/>blytungt och ännu mer vågat.<br/><br/>Uppföljaren "PLAY ME" bearbetar den skada som miljardärklassen åsamkat världen: nedmonteringen av demokratin, teknokratisk fascism, AI:s påverkan på kulturen, och det gör hon med hjälp av svart humor som blottlägger nutidens absurditet. Men trots att albumet blickar mycket utåt är "PLAY ME" ett emotionellt verk där känslorna pulserar genom jams och inget är definitivt eller säkert. Kim Gordon är ständigt på väg mot något nytt, och så även på detta<br/>album.

Om "Funeral for Justice" var ljudet av upprördhet, är "Tears of Injustice" ljudet av sorg. Nya albumet är "Funeral for Justice" helt nyinspelat och omarrangerat för akustiska och traditionella instrument. Det är en utveckling av bandets kritikerrosade genombrott - den meditativa spegelbilden av det glödheta originalet. De valde att spela in "Tears" tillsammans i ett rum och höll sessionen lös, avskalad och spontan.

För nybörjare släpps den helt nya samlingsskivan "Hecklers Choice: Big Gums and Heavy Lifters". En utsåld återförening. Guldskivor. En kritikerrosad långfilm. Och nu alltså "Hecklers Choice", bandets andra "best of"-samlingsalbum. Det har gått mer än ett decennium. När "Quarantine the Past" släpptes 2010 fanns inte TikTok. Denna nyligen uppdaterade låtlista tar hänsyn till alla virala sensationer som har dykt upp sedan dess ("Harness Your Hopes") samtidigt som den fortsätter att representera de tidlösa låtarna som har förblivit stapelvaror i spellistor och mixtapes för kunniga personer över generationerna.