Stina Wirsén

I år är det 40 år sedan Astrid Lindgren tilldelades den tyska bokhandelns fredspris. Sitt tacktal formade hon till ett flammande och angeläget upprop mot våld och tyranni. Talet är lika aktuellt än i dag, med sin raka beskrivning av ondskans mekanismer och vår starka längtan efter fred.<br/><br/>Förord av Marta Santos Pais, FN:s Generalsekreterares särskilda sändebud i arbetet mot våld mot barn. Hon leder FN:s internationella arbete för att förebygga och eliminera allt våld mot barn.<br/><br/>Efterord av Tomas Hammarberg, en av Sveriges mest internationellt kända experter inom arbetet för mänskliga rättigheter. Barns rättigheter ligger Thomas varmt om hjärtat och i många år arbetade han för att FN:s Barnkonvention skulle bli verklighet.<br/><br/>Denna nya utgåva är rikt illustrerad av Stina Wirsén.<br/><br/><i>Vi vill alla ha fred. Finns det då ingen möjlighet att vi kan förändra oss, innan det är för sent? Att vi kan lära oss ta avstånd från våld? Försöka bli en ny sorts människor, helt enkelt. Men hur skulle det gå till, och var skall vi i så fall börja? </i><i>Jag tror att vi måste börja från grunden. Med barnen. </i><br/><br/><i>Astrid Lindgren</i>

In 1978, Astrid Lindgren was awarded the Peace Prize of the German Book Trade. She turned her acceptance speech into a fiery and compelling appeal to put an end to violence and tyranny, especially the violence that begins in the home and that affects children above all else. <br/><br/>This is a new edition of the speech, richly illustrated by Stina Wirsén, with a preface by Marta Santos Pais, Special Representative of the Secretary-General on Violence against Children, UN and an afterword by Thomas Hammarberg, Human Rights Adviser and Member of the first UN Committee on the Rights of the Child.

Sara, Stina och Lina är kompisar. Men att leka tre är inte lätt. Alltid är det någon som blir utanför. Stina och Linas namn rimmar och då får inte Sara vara med. Men Sara och Stinas namn börjar på s och då får inte Lina vara med. Men Lina och Sara har fyra bokstäver i sitt namn och då får inte Stina vara med. Alltid finns det någon anledning till varför den tredje inte får vara med!

Snön yr när vi lämnar skolan. <br/>Pappas glada mun. <br/>Min glada mun. <br/>Jag håller pappa i hand. <br/>Pappa vinglar till i snön. <br/>- Vi får inte halka, säger han.<br/><br/>Anne-Marie Körling berättar varmt om ett litet barn som älskar sin pappa även om han ibland blir lite konstig och slarvig när han träffar sina vänner på krogen. Stina Wirséns bilder visualiserar den dubbla känslan av att älska en knasig förälder samtidigt som oron gnager när han inte kan vara den trygghet man behöver.<br/><br/><i>"Stina Wirséns många illustrationer är fullkomligt geniala, vackra, dramatiska och inkännande. De berättar mer än texten, så fint och genomtänkt! Ann-Marie Körling har arbetat fram en text som i all dess återhållsamhet rymmer så mångas många känslor. Sällan, om någonsin, har jag läst en så stark bok med så litet omfång om hur alkoholproblem drabbar en familj." </i><br/>Helhetsbetyg: 5<br/><br/>- Jan Hansson, BTJ