Martin Røes

Dostojevskij (1821-1881) räknas i dag som en av de största författarna genom tiderna. Författarskapet är enormt och omfattar utöver <i>Dubbelgångaren</i> bl.a. de stora romanerna <i>Bröderna Karamazov</i>, <i>Brott och Straff</i> och <i>Idioten</i>.<br/><br/> Goljadkin är en lägre tjänsteman vid ett större ämbetsverk i Sankt Petersburg. Han känner sig för-ödmjukad i det starkt klassindelade samhället och drömmer orealistiskt om en högre position och mer inflytande. Hans ambitioner gäckas gång på gång och han känner sig kränkt och förnedrad. Detta resulterar i ett sjukligt sinnestillstånd där han inbillar sig möta sitt alter ego ? Goljadkin den yngre ? som klarar av det han själv inte förmår. Denne armbågar sig fram helt samvetslöst och gradvis tränger undan Goljadkin den äldre, som reduceras till en skygg dåre.<br/><br/> Dostojevskijs andra roman, <i>Dubbelgångaren</i>, utkom 1846, medan Dostojevskij fortfarande var en ung, hyllad och lovande författare. Med sin psykologiska studie av människans komplexa, ofta motsägelsefulla natur som under ogynnsamma omständigheter kan utvecklas till sjuklig schizofreni har romanen blivit en klassiker.

<i>Vredens druvor</i> är en modern vandringssägen från 1930-talet om Oklahomas skuldsatta bönder, som drivs bort från sin jord och som lockas av reklamen till Kalifornien, där de utnyttjas skamlöst och slutar som arbetslösa och hemlösa på landsvägen. Romanens storhet kommer från Steinbecks äkta indignation och inlevelse i de fattiga böndernas öden samt hans tro på människans värdighet och vilja till överlevnad genom gemensam hjälp till och med under de svåraste förhållandena.<br/><br/> <i>Vredens druvor</i>, som vid utgivningen omgående blev en bestseller, väckte en sådan våldsam debatt i USA, att utgivningen sågs som en nationell händelse. Den var en av de mest omtalade böckerna i amerikansk litteratur under 1900-talet och betraktas som Steinbecks huvudverk. Den vann Pulitzer-priset 1940 och var den huvudsakliga orsaken till att Steinbeck erhöll Nobelpriset 1962.<br/><br/> "För den som i stället vill få sig depressionen till livs i litterär form, är den amerikanske Nobelpristagaren John Steinbecks mästerverk <i>Vredens druvor</i> ett förstahandsval. Steinbecks mäktiga, starkt samhällskritiska roman beskriver familjen Joads öden i massarbetslöshetens USA." ? Ragnar Roos, Dagens Nyheter

<i>Klockan klämtar för dig</i> är en av Hemingways mest berömda och lästa romaner. Den utspelar sig över 3-4 dygn under det spanska inbördeskriget, där en amerikansk sprängexpert i samarbete med en lokal grupp partisaner har som uppgift att spränga en bro i luften. Parallellt med den realistiska och nyktra skildringen av krigets hemskhet och meningslöshet är en intensiv och känslofylld kärlekshistoria inflätad. Romanen ger uttryck för det genomgående temat i Hemingways författarskap: Det finns ingen högre mening med livet, så man kan bara försöka att ta vara på sina förmågor på bästa möjliga sätt och leva intensivt i nuet, och den största, sannaste och värdefullaste upplevelsen är kärleken.<br/><br/> ?Läsaren känner sig som alltid, när Hemingway är på topp, rent fysiskt närvarande och man luktar lukterna, känner sinnena, spänningen och intensiteten ? Hemingways sakliga, direkta, precisa stil etsar in bilderna på en gång djupt och klart i medvetandet. Denna stil visas som en ingenjörsteckning och inspirerar likt en diktares tal.? ? Hakon Stangerup

Hemingway slog igenom på allvar och blev världsberömd med utgivningen av <i>Farväl till vapnen</i> 1929. Romanen, som beskriver krigets fasa och meningslöshet, bygger på Hemingways egna erfarenheter som ambulansförare vid den italienska fronten under 1. världskriget, där han blev svårt sårad. Kärlekshistorien mellan den frivilliga amerikanska löjtnanten Henry och den engelska sjuksköterskan Cathrine, ett förhållande som slutar tragiskt, spelar dock en central roll i romanen. Kärleken, även den stora och intensiva, och det enda som gör livet värt att leva, upplevs bara sporadiskt och varar inte för evigt.<br/><br/> "En roman med stor kraft." ? The Times Literary Supplement<br/><br/> "Vår tids finaste kärleksroman." ? Tom Kristensen

Dostojevskij (1821-1881) räknas i dag som en av de största författarna genom tiderna. Författarskapet är enormt och omfattar utöver <i>Anteckningar från källerhålet</i> bl.a. de stora romanerna <i>Bröderna Karamazov</i>, <i>Brott och Straff</i> och <i>Idioten</i>.<br/><br/> "Jag är en sjuk människa... Jag är en ond människa. En motbjudande människa." Så inleder Källar-människan sina anteckningar från underjorden. Källarmänniskans förbittring över den härskande naiva tron på förnuft, framsteg och individualism har lett till självvald isolering. Han protesterar mot reduceringen av människan till en schablonaktig förnuftsmänniska. Nej, människan är en irrationell varelse (bara en tjugondel är förnuft) som agerar utifrån undermedvetna känslor, nycker och tristess och ofta tvärt emot sina egna intressen. <i>Anteckningar från källarhålet</i> har varit en inspirationskälla för många viktiga författare, liksom det obehagliga belysandet av mindervärdeskomplex, sårad fåfänga och egoism som föregrep senare psykoanalytiska studier.<br/><br/> Dostojevskij skrev <i>Anteckningar från källarhålet</i> i början av 1864 och publicerade kortromanen i den litterära tidskriften Epocha, som han och hans bror Michail hade startat samma år. Verket sägs rymma hela den ideologiska grund som Dostojevskij senare skulle komma att bygga sina stora klassiker <i>Brott och straff</i>, <i>Idioten</i> och <i>Bröderna Karamazov</i> på. Boken sägs även markera starten på den modernistiska rörelsen i litteraturhistorien och har haft inflytande över stora historiska gestalter, bl.a. Freud, Nietzsche och Kafka.

"Om du är lycklig nog att som ung ha fått leva i Paris, så finns staden alltid hos dig vart du än sedan kommer, ty Paris är en fest för livet."<br/><br/> Hemingway skrev <i>En fest för livet</i> 1960 baserat på några återfunna anteckningar från sina ungdomsår i Paris 1921-1926, där han som nygift korrespondent startade sin litterära karriär. I romanen skildras hans liv som ung blivande författare, lycklig med fru och barn, och han återger en rad porträtt och anekdoter om några av de kollegor som han träffade, som t. ex. Gertrude Stein, Ezra Pound, James Joyce och Scott Fitzgerald.<br/><br/> "Parisepisoderna är fullständigt kontrollerade och ligger tillräckligt långt tillbaka i tiden, så att scenerna och karaktärerna observeras med en stillhet, men samtidigt med en överraskande omedelbarhet ? hans enastående förmåga ? så att flera av episoderna visar hans otroliga briljans." ? New York Herald Tribune