Daniel Ahlgren

Ett nytt album i Daniel Ahlgrens superhjältesvit SH3: Där ute går världen under.<br/><br/> Daniel Ahlgren är en av Sveriges mest meriterade serietecknare, tidigare främst förknippad med sina realistiska delvis självbiografiska serier. Hans nuvarande produktion handlar om något så ovanligt som svenska superhjältar, unga kvinnor och män med specialförmågor som gått superhjälteprogrammet på gymnasiet och nu viger sina liv åt avancerad brottsbekämpning - och åt ännu viktigare saker, som att rädda hela universum.<br/><br/> De parallella universumen har börjat kollidera in i varandra och förintas. Men i intraversum, mellanrummet mellan alla olika universum, gör Radiohead och de andra på IDPE (=interdimensionella polisenheten) allt för att finna en lösning på det överhängande hotet. Kanske är det Alfamannen som måste gripa in och rädda hela tillvaron från utplåning.<br/><br/> Daniel Ahlgren har bland annat tilldelats utmärkelsen Urhunden för bästa seriealbum och Svenska Serieakademins Adamson­statyett för sin seriegärning i stort. Han slog igenom på 90-talet och blev en av pionjärerna som stadfäste den diskbänksrealistiska självbiografiska serien som genre i Sverige. Vi lärde oss att snabbt känna igen Ahlgren på hans unika stil, som kännetecknas av en noggrann vardagsrealism, en Sverige-just-nu-känsla, en skarp blick för små detaljer, mungipor, kroppshållningar, gester. Med sitt mäktiga vardagssuperhjälteepos är han på god väg att skapa en ny epokbildande seriegenre.<br/><br/> Daniel Ahlgrens seriealbum Där ute går världen under. ISBN 978-91-7742-487-1. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar. 128 sidor.

Daniel Ahlgrens nya seriealbum om svenska superhjältar: Operation A-barn.<br/><br/> Daniel Ahlgren är en av Sveriges främsta serietecknare, flerfaldigt prisbelönad, bland annat med utmärkelsen Urhunden för bästa svenska album.<br/><br/> Han slog igenom på 90-talet med självbiografiska serier och blev en av pionjärerna som stadfäste den diskbänksrealistiska självbiografiska serien som genre i Sverige.<br/><br/> Bakhåll har publicerat en rad av hans lysande album, det började med The Girl Who Never Fick Nån Post 2002.<br/><br/> Men så plötsligt sadlade Ahlgren om och uppfann en ny genial svensk seriegenre (som redan fått efterföljare) ? det handlar om superhjältar i svenska vardagsmiljöer! Rätt mycket diskbänksrealism är det också ? mitt i flygandet och nyttjandet av alla upptänkliga läckra superförmågor.<br/><br/> Ahlgrens första superhjältealbum kom på Bakhåll 2007 och hette Ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva? Det andra kom året därpå och hette Jag gråter bara i andra dimensioner.<br/><br/> Här lärde vi känna ett persongalleri som redan blivit som gamla vänner, färgstarka personligheter, givetvis udda och märkliga med sina superhjälteegenskaper men också mycket mänskliga i det vardagsnära perspektivet - för vardagsperspektivet skymtar trots allt hela tiden fram och ger berättelserna en så oerhörd närvarokänsla.<br/><br/> Huvudpersonerna är ungdomar som går tredje året på superhjälteprogrammet på en svensk gymnasieskola. Här finns till exempel Alfapojken, eller Alfamannen som han föredrar att kallas, han kan flyga och är nästintill osårbar. Liknande krafter har Girl Power, som Alfamannen är olyckligt kär i. Girl Power har en wurm för Kapten Markatta som Alfamannen avskyr.<br/><br/> Här finns också Radiohead, han är elastisk, han kan tänja ut sig själv hur långt som helst.<br/><br/> Vi möter också Elektricia, Mikropojken, Kaninmannen och andra. Samt de energiska agenterna från IDPE, den interdimensionella polisenheten.<br/><br/> När detta album startar har klassen just gått ut gymnasiet. Studentens lyckliga dar är förbi. Nu börjar livet för de nyutexaminerade.<br/><br/> Det borde vara glatt, men oj vad eländigt det artar sig. Tjejerna lider av oönskad graviditet allihop och Alfamannen har ställt till det så illa att självmord framstår som den enda utvägen.<br/><br/> Vad han inte vet är att situationen i själva verket är mycket, mycket värre än vad han nånsin kunnat föreställa sig, ja TUSEN gånger värre...

Ett nytt album i Daniel Ahlgrens superhjältesvit SH3. Albumet får titeln Passio. Daniel Ahlgren är en av Sveriges främsta serietecknare, mångfaldigt prisbelönad, bland annat med utmärkelsen Urhunden och med Svenska Serieakademins Adamsonstatyett. Han slog igenom på 90-talet med självbiografiska serier och blev en av pionjärerna som stadfäste den diskbänksrealistiska självbiografiska serien som genre i Sverige. Vi lärde oss att snabbt känna igen Ahlgren på hans unika stil, som kännetecknas av en noggrann vardagsrealism, en Sverige-just-nu-känsla, en skarp blick för små detaljer, mungipor, kroppshållningar, gester.<br/><br/> Ahlgrens nuvarande produktion handlar om något så ovanligt som svenska superhjältar, ungdomar från superhjälteprogrammet på gymnasiet.<br/><br/> I det nya - fjärde - albumet i superhjältesviten, som bär titeln Passio, har antalet parallella universum blivit så stort att de hotar att kollapsa in i varandra.<br/><br/> Passionsiglarna (en sorts parasiter som livnär sig på lidande) attackerar nu vår värld. Iglarna har börjat föröka sig explosionsartat. Hittills har alla försök att begränsa beståndet varit mer eller mindre misslyckade.<br/><br/> Radiohead, klassens geni på superhjälteprogrammet, är kanske en lösning på spåret. Han vill i alla fall genomföra ett experiment och de övriga superhjältarna tillkallas - Alfamannen, Svenskt Stål, Girl Power, Atomika, Vattumannen, Elektricia och de andra.<br/><br/> Dimensionsfönstret öppnas. Iglar rasar in. Kampen inleds...<br/><br/> Till de övriga figurerna i detta album hör Döskallen, Morgongåva och Fermona.<br/><br/> I det nya albumet möter vi även Wilhelm Reich och William Burroughs - de blir viktiga guider i hanteringen av den mäktiga orgonkraften, det vill säga den universella kraft som enligt Radiohead kan bli det perfekta medlet för att oskadliggöra iglarna.<br/><br/> Föregående album i superhjältesviten är Ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva?, Jag gråter bara i andra dimensioner och Operation A-barn.<br/><br/> Ahlgren räknas med sina tidiga album (på Bakhåll finns fyra sådana: The girl who never fick nån post, Supertråken, Ropa på Ulrik samt Ensamhetens fort) som en av skaparna av den berömda svenska självbiografiska serien som genre. Med sitt mäktiga vardagssuperhjälteepos är han på god väg att skapa en ny epokbildande ­seriegenre.

Seriealbum. Monika besöker sin barndoms sommarställe där hon inte hade någon att leka med förutom den udda grannpojken Ulrik. Hon minns att hon aldrig kom vidare bra överens med honom. Nu har åren gått och hon återser Ulrik som vuxen. Han har blivit en riktig nörd, avancerad i sina specialintressen science fiction och superhjälteserier men annars allmänt bortkommen och hjärtskärande ensam. Mötet mellan Monika och Ulrik är gripande i sin välavvägda enkla tragik. Ahlgren visar återigen vilken kännarblick han har för de dolda laddningarna i det banala, för det småsorgliga i helt vanlig vardag.

The girl who never fick nån post (seriealbum). Daniel Ahlgren är en ny fixstjärna på den svenska seriehimlen. Han har på mindre än tio år skapat en lång rad strålande album. Han tecknar i en stil som han är ganska ensam om, det är realism, vardagsrealism, Sverige-just-nu, han har en genial känsla för små detaljer, mungipor, kroppshållningar, gester, och en fantastiskt skarp blick för vardagligt underliga småknäppa beteenden, småttiga vardagsfrustrationer, vilsna funderingar om futiliteter precis allt det där som i så hög grad upptar vår vardag utan att vi särskilt ofta reflekterar över det. Men Daniel Ahlgren relekterar, han ser, han lägger märke till just det där lilla, och fångar in det i sina serier och effekten blir ofta mycket komisk, ibland rent absurd, ibland mer stillsamt rolig.

Daniel Ahlgren: Jag gråter bara i andra dimensioner (vol 2, SH3). Detta är en fristående fortsättning på Ett liv utan superkrafter är väl inte värt att leva? Alfamannen är seriens huvudperson. Han är seriösare än de övriga eleverna på superhjälteprogrammet, och han retar sig på att de andra tycker att han är präktig. De verkar inte riktigt förstå att det faktiskt medför ett stort ansvar, att det är ett kall att ha superkrafter och att man absolut måste använda sina superkrafter till brottsbekämpning och till att hjälpa andra. Huvudkomplikationen i årets album är att flera flickor på skolan plötsligt har blivit oförklarligt gravida. Är det kanske så att det går en supersexförbrytare lös på skolan?

Ett nytt seriemästerverk av Daniel Ahlgren: Supertråken. Denna gång är det inte ett traditionellt seriealbum utan en tecknad serie-roman, 256 sidor, en bild per sida, tecknad i Ahlgrens vardagsrealistiska manér, med hans skickligt inprickade igenkänningsdetaljer, hans dråpliga vardagshumor och hans formidabla känsla för vardagens mest lunkiga glåmiga dumfåniga sidor.