UNI

Andersson Benny: Piano (Deluxe) [Digipack / CD]

Cortis: Greengreen (Studio Ver.) [CD]

5 original album i pappfickor.

Metallica är ett av världens största hårdrocksband - detta är satt utom allt tvivel! Inget band har som Metallica fört fram den tyngre metallen; de har haft megahits som "Nothing Else Matters", "Master Of Puppets" och såklart "Enter Sandman".<br/><br/>Äntligen är det så dags för kvartetten att släppa sitt tolfte studioalbum som fått titeln "72 Seasons". Första singeln "Lux Æterna" var ett rejält styrkebesked - det här var Metallica i sitt esse, låten är snabb, tung och sitter som ett knytnävsslag mitt i magen. <br/> <br/>Om albumtiteln säger James Hetfield: <br/>"72 seasons. The first 18 years of our lives that form our true or false selves. The concept that we were told 'who we are' by our parents. A possible pigeonholing around what kind of personality we are. I think the most interesting part of this is the continued study of those core beliefs and how it affects our perception of the world today. Much of our adult experience is reenactment or reaction to these childhood experiences. Prisoners of childhood or breaking free of those bondages we carry."

Ólafsson Víkingur: Opus 109 [CD]

Digipack med 32-sidig booklet.<br/><br/>Metallica är här med sitt nya album "Hardwired" To Self-Destruct". Skivan är en återvändo till bandets hårdare och snabbare sound.<br/><br/><b>RECENSION</b><br/><br/><p class="rnr-4"></p><br/>Vissa skivor borde inte ha blivit bra. "Death Magnetic" (2008) var en sådan skiva. Med de två bedrövliga föregångarna i åtanke hade den helt enkelt oddsen emot sig redan innan den avtäcktes. Men vid releasedagen kunde fansen pusta ut - det blev ingen ny "St Anger" (2003) och Metallica bevisade att de fortfarande var ett band att räkna med.<br/><br/>Och nu är den här, "Hardwired.To Self-Destruct", åtta års väntan är över och jag känner mig tillfredsställd. Åtminstone tillräckligt, då det gäller att gå in med ett öppet sinne och inse att det inte går att vrida tillbaka klockan till 1983, trots att singeln "Hardwired" var en fingervisning på att Metallica var på väg tillbaka till sina rötter. Men hade du hoppats på en renodlad thrashfest så kommer du garanterat att bli besviken. Skivan är däremot ett kolossalt riffparty bestående av mastodontlåtar som ligger närmare soundet hos ".And Justice For All" (1988) än "Kill 'Em All" (1983). De lånar riff och idéer från sig själva som de kläckte ur sig under deras första tjugo år som band, men utan att tappa fokus på att göra något nytt och kreativt.<br/><br/>"Now That We're Dead" (med sina stämningsfulla och nedstämda gitarrer), "Spit Out The Bone" (med sitt maniska riffande) och framför allt "Halo On Fire" (med sin slagkraftiga refräng) tillhör skivans toppskikt. Om detta dubbelalbum blir Metallicas sista studioalbum går de ut med hedern i behåll. Kära läsare. Tidernas kanske största rockband är tillbaka och låter. förbannat bra!<br/><br/>Bästa låt: Halo On Fire<br/><br/>Tobias Andersson<br/>Rocknytt

Black Sabbath: Paranoid (Deluxe) [2 CD]