SME

1970 hade Miles Davis tagit det definitiva steget in i det som brukar kallas hans "elektriska" period. Soundet förändrades i och med att piano och kontrabas byttes ut mot gitarr, elbas och keyboard. Dubbelalbumet"Live-Evil" innehåller studioinspelningar från våren 1970 med sådana musiker som Herbie Hancock, Chick Corea, Ron Carter och Jack DeJohnette, samt ett par 25 minuter långa spår från en omtalad spelning från The Cellar Door Club i Washington i december samma år. I det bandet återfinns till exempel Keith Jarrett, Gary Bartz och John McLaughlin i ett av hans få framträdanden med bandet och musiken som spelas är varierad; på sina ställen intensiv och funkig, men också sökande och experimentell. Den komplexa musiken på "Live-Evil" avslöjar nya dimensioner vid varje genomlyssning och är ett värdefullt och talande tidsdokument ur Miles Davis omfångsrika katalog.

Dave Brubeck's album "Time out" har inte bara ett konstvek på omslaget - även musiken är ett. Man kastas rakt in i en annan värld redan i inledningsspåret "Blue rondo a la turk" och man förundras över hur det är möjligt att skapa så tekniskt högtstående musik. När man sedan kommer till titelspåret "Take five" infinner sig känslan att detta är oslagbart. Men trots detta är det mycket lättlyssnat och behagligt. Det är inte alls förvånande att det tillhört ett av de mest populära albumen inom jazzen i över 50 år - och att det är still going strong. Kvartetten med Brubeck på piano, Paul Desmond på altsax, Eugene Wright på bas och Joe Morello på trummor smälts samman till en perfekt organism som ger oss hela känslospektrat på ett serveringsfat. Håll tillgodo!

Di Meola Al: Original album classics 1976-81 [5 CD]

Dett album spelades in när Miles Davis stod i brytpunkten mellan sina två mest inflytelserika grupper. Den klassiska 50-talskvintetten med John Coltrane (senare kompletterad med altsaxofonisten Cannonball Adderley) sjöng på sista versen, och 60-talsgruppen med Wayne Shorter och Herbie Hancock låg ännu några år fram i tiden. I sitt spel på detta album kombinerar Miles som ingen annan en glödande känsla med ett svalt, avskalat uttryck. Coltrane, som lämnat gruppen och ersatts av Hank Mobley, råkade komma förbi studion och medverkade på spåren "Someday my prince will come" och "Teo". I och med det sattes punkten för ett av de mest givande och omskrivna samarbetena inom jazzens historia, och två av hans mest uttrycksfulla solon med Miles grupp kom att bevaras för eftervärlden.

Fem originalalbum från1971-1982.

Davis Miles: Bitches brew 1970 (Rem) [2 CD]

Fem klassiska album i mini vinyl replica omslag.