PGM

Molina Jason & MJ Lenderman: The Last Three... [Vinyl 7"]

Det är något förföriskt med en riktigt bra liveskiva. Slowgolds livealbum Live! är inspelat den 11 maj 2019 i Slaktkyrkan i Stockholm. Amanda "Slowgold" Werne om att spela live: "Det är där det händer, när man får spela låtarna inför publik, dom får ett eget liv och förändras och blir något annat än på skiva."

Say Lou Lou är Miranda och Elektra Kilbey, en tvillingduo med rötter i Sverige och Australien. På de skogsbeklädda kullarna utanför Los Angeles fann de producenten, låtskrivaren och musikern Trent Mazur och ljudteknikern, producenten och låtskrivaren Dash Le Francis. Tillsammans skrev de låtar, brainstormade, lagade mat, åt, diskuterade, pratade, rökte, lagade mat, åt och spelade in. Resultatet är deras andra album Immortele, en både lynnig och sensuell skiva som är starkt influerad av film noir och gamla James Bond-soundtrack.

Vid förhandsbokning får du ett signerat ex.<br/><br/>LPn är i transparent vinyl.<br/><br/>20 år efter skivdebuten, släpper Tomas Andersson Wij sitt tionde album, Avsändare okänd. Bakom honom står denna gång ett av Sveriges bästa popband: Deportees. <br/><br/>Om singeln "Hej på dig döden" säger Tomas:<br/>- Det är en av de där låtarna som bara ramlat ner över mig, som gått snabbt att skriva och som jag ändå inte tröttnat på. Den handlar om ett skarpt läge i livet, om en revolution i hjärtat. <br/><br/>Tomas Andersson Wij har ständigt utmanat sig själv med nya samarbeten. Den här gången valde han att jobba med två av sina svenska favoritband. <br/><br/>- Idén att jobba ihop med Deportees, och senare även Niki & the Dove, kom ur en önskan att få kliva in i redan sammansvetsade band. Band som hittar varandra fort och inte har en hämmande respekt för varandra. Och så blev det, våra sessions har haft ett fantastiskt flow.

Fat Dog: Peace Song [Vinyl 12"]

På "Speed, Sound, Lonely KV" åkte Kurt Vile till Nashville och samlade ett namnkunnigt gäng musiker som inkluderade Dan Auerbach (The Black Keys), Dave Roe (Johnny Cashs basist), Pat McLaughlin (Johnny Cashs band), Bobby Wood (Willie Nelson, Elvis, Merle Haggard), Matt Sweeney (Chavez, Desert Sessions, Iggy Pop) och Kenny Malone (John Prine). Tillsammans skapade de en briljant country-smäktande EP, väldigt olikt allt Kurt har gjort tidigare. EP:n innehåller två originallåtar och tre covers.

Mando Diao är tillbaka med full kraft efter att ha spelat på alla de största europeiska rockfestivalerna under sommaren, inklusive Southside och Novarock. Precis innan sommaren bjöd de på den första delen i en serie av släpp fyllda med brännhet, högoktanig rock. Vol 1 gav oss radiosuccén "Frustration" som klättrade ända upp till andraplatsen på tysk rockradio. Vi är nu stolta presentera Vol 2 som släpps den 23 september och samtidigt meddela att delar av bandet kommer att delta i en exklusiv och personlig "20 Years of Mando Diao"-panel på Reeperbahn-festivalen i Hamburg.<br/>Titelspåret "Primal Call" är en hippie-lik låt som inspirerats av Led Zeppelin och King Crimson och kryddats med en rejäl dos punk. Det finns ingen logik överhuvudtaget i låtens tvära svängar, men det är så bandet vill ha det - fullt av överraskningar. Som om producenten vore en galning som tappat kontrollen.<br/>"Fire In The Hall" är en kort, intensiv låt skriven av Björn och Jens som ännu en gång blandar den primitiva rock'n'roll-känslan med elektronik. Trummorna är till exempel baserade på Patsos samplade trumspel. Låttexten är enkel och nästan trivial, med "Livin' La Vida Loca"-vibbar: tänd en stor eld, till dig själv och andra. De flesta saker kan lösas genom en renande dans - både i verkligheten och i låttexter. "Om man skriver texterna tillsammans med någon så är det lättare att undvika att bli pretentiös och överanalytisk", sammanfattar de.<br/>Slutligen har vi "Charlie", som åtminstone delvis handlar om deras nuvarande producent Charlie Storm. En av de allra största, med ett otal stora releaser på sin meritlista, däribland med Roxette, In Flames och Hurl. Bandet var glada för att jobba med honom och kände att han förtjänade en låt. Eller så hade de inget annat att skriva om. Alla hade olika saker att tillföra till låten, men den blev till slut en ren rock'n'roll-låt. Och en riktig hit.