Njuta Films

DÖDEN ÄR BARA BÖRJAN PÅ ETT STORT ÄVENTYR...<br/><br/>Kungariket Abraxeon hotas av fruktansvärda Dreadites - sändebud från den sedan länge döde trollkarlen Nekromemnon. På ett blodigt slagfält hittar den legendariske krigaren Deathstalker en gyllene amulett som bär en förbannelse. Plötsligt är han märkt av mörk magi och jagas av monstruösa lönnmördare. För att överleva måste han bryta förbannelsen, samla ett udda gäng bundsförvanter och konfrontera den uråldriga ondskan.<br/><br/>Här kommer en riktigt kul, low-budget sword & sorcery-rulle regisserad och skriven av Steven Kostanski - killen bakom kultfavoriten Psycho Goreman som var invigningsfilm på Monsters of Film 2020. Deathstalker är en modern remake av Roger Cormans klassiska och trashiga film från 1983. Steven Kostanski gör den till sin helt egna grej med massor av praktiska effekter, gummimonster, blodig gore och en lagom dos ironisk 80-tals-humor.

Ett muterat virus gör smittade invånare i Taipei till bindgalna, blodtörstiga varelser som mördar helt utan hämningar och misskund. Fast på motsatta sidor av staden när det groteska blodbadet tar sin början försöker det unga paret Kat och Jim att hitta varandra i det fruktansvärda kaoset. Men hur ska de klara det när vardagens gator blivit ett helvete på jorden och en mentalt förvrängd pöbel som lever ut sina sjukaste fantasier på alla de får tag i står mellan dem och återförening?<br/><br/>Debuterade regissören Rob Jabbaz låter sina karaktärer och publiken löpa ett riktigt brutalt gatlopp genom scener som hela tiden höjer insatserna och våldsnivån. Allt byggs upp mot ett blodigt crescendo då inga mörka scenarier lämnats orealiserade i en film som fått även de mest härdade splatterfans att rygga tillbaka. Närvaron blir total på grund av extremt väl genomförda praktiska effekter vilka frammanar bilder av artärfontäner och lemlästningar som inte kommer lämna tittarnas minne i första taget.

Filmen Titane är en extatisk, färgstark, mörk och påträngande film där identiteter, blod och andra drivmedel flödar fritt och ymnigt. Här bultar hjärtan, motorer och musik i takt i en berättelse som garanterat inte lämnar någon oberörd.<br/><br/>Med sin andra långfilm blir Julia Ducournau den andra kvinnliga regissören någonsin att vinna Guldpalmen i Cannes. Ducournau tog festivalen med storm redan 2016 med debuten Raw.<br/><br/>Njutafilms är så oerhört glada och stolta över att Titane, ett projekt som vi trott på och stöttat sedan det befann sig i manusstadiet, tagit hem ett av världens mest prestigefyllda priser.<br/><br/>VINNARE GULDPALMEN 2021 - 74:e FESTIVAL DE CANNES<br/><br/>VINNARE PUBLIKPRISET 2021 - TORONTO INTL FILM FESTIVAL

SLAVA UKRAINI!<br/><br/>Mykola är en idealistisk matte och fysiklärare för elever på högstadiet. Tillsammans med sin älskade fru Nastya lever han enkelt och teknikfritt i en gammal husvagn på landet i den östra delen av Ukraina. De väntar barn. När Ryssland invaderar 2014 slår dock tragedin till. Likt sjuka rovdjur nosar de ryska trupperna upp parets isolerade boställe. Innan de ger sig av är Nastya död och den lilla idyllen bränd till grunden. Mykola överlever men är svårt medtagen. Tragedin driver honom till att ta värvning med en tanke i huvudet. Att bygga om sig själv till en stridsmaskin och hämnas på de som tog allt från honom. Beväpnad med sitt prickskyttegevär och en vilja av järn tänker han få bort fienden från hemlandet en kula i taget. <br/><br/>En glödande patriotisk och gripande film som ger starkt vittnesbörd om det ukrainska folkets styrka och stridsförmåga. Realistisk och rå med ett manus skrivet av regissören Marian Bushan i samarbete med den verklige Mykola Voronin. Till viss del bygger Sniper The White Raven på Voronins egna upplevelser och har kallats ett ukrainskt svar på American Sniper.

Livet var en mardröm. Döden var det grandiosa uppvaknandet. <br/>Av regissören till Irreversible.<br/><br/>Regissören till 2000-talets mest ökända film är tillbaka med ett verk som inte liknar något annat: en känslomässigt omtumlande och visuellt överväldigande mardrömsresa genom liv, död och återfödelse. Prisbelönade Enter the Void är en mörk, men inte desto mindre färgsprakande odyssé sedd genom den döende huvudpersonens hallucinerande ögon. I Tokyos neonupplysta natt blir den unge knarklangaren Oscar skjuten. Vore det inte för hans syster hade historien slutat där. Men Oscar svor en gång att han aldrig skulle överge henne och i takt med att hans kropp dör börjar hans själ en rastlös vandring genom storstadens smutsiga bakgator och minnets mörka korridorer, båda mer förvridna för var minut som går. <br/><br/>Trivia:<br/>Gaspar Noé är en av vår tids mest kontroversiella regissörer. Han slog igenom med Ensam mot alla och gjorde några år senare den kronologiskt omvända rape/revenge-filmen Irreversible - lika omtalad för sitt originella stilgrepp som ökänd för sina kompromisslösa våldsscener. Till manuset för Enter the Void fick han hjälp av sin Bronshästen-belönade partner Lucile Hadzihalilovic - regissören till Innocence. <br/>SAXAT:<br/>"Lyckad, vågad, rentav enastående" / Philadelphia Inquirer<br/><br/>"En bländande och brutal övning i filmiskt gränsöverskridande" / The New York Post<br/><br/>"Virtuos" / Los Angeles Times<br/><br/>"Häpnadsväckande" / The Boston Globe<br/><br/>"Hypnotiserande" / New York Times<br/><br/>"Jag skulle kunna titta på den i dagar utan att tröttna" / The Village Voice

Livet kan vara hårt. En dag får de två unga kvinnorna Manu och Nadine nog av hela djävla skiten. Tillsammans ger de sig ut på en destruktiv tripp kantad av brott, sex och våld. Ingen går säker för deras ofokuserade vrede. Det här är en resa som bara kan sluta på ett sätt.<br/><br/>Baise-moi är baserad på Virginie Despentes skandalomsusade roman från 1993. När den skulle filmatiseras tog Despentes hjälp av Coralie Trinh Thi för manus och regi. Bägge hade ett förflutet i porrbranschen. Det var också därifrån de rekryterade merparten av sina skådespelare. Med sin råa blandning av (osimulerat) sex och (simulerat) ultravåld var Baise-moi fokus för kontroverser redan innan premiären. Under det kvartssekel som gått har detta bidrag till millenniesskiftets franska nya extremvåg inte tappat något av sin förmåga att chockera och skaka om tittaren.

I bröderna Dardennes mångfaldigt prisbelönta film (bland annat Palme D'Or och pris för bästa kvinnliga huvudroll i Cannes) möter vi tonåringen Rosetta (Émilie Dequenne). Hon söker jobb och en väg ut ur den tillvarons återvändsgränd som livet med en alkoholiserad mor i en sunkig husvagnspark innebär. Men det sociala arvet och olyckliga omständigheter driver henne allt närmare en sista desperat åtgärd.