Dina Ögon

Fjärde fullängdaren från Dina Ögon är längre än något de någonsin släppt ifrån sig tidigare. Om den självbetitlade debuten, uppföljaren "Oas" och senaste skivan "Orion" alla stannade abrupt, tar bandet ut svängarna mer och äskar vår fulla uppmärksamhet nu. I en tid då albumet av många pressats tillbaka till förmån för duggande av digitala låtsläpp utan inbördes relation, går Dina Ögon i motsatt riktning och släpper ett dubbelalbum. Dina Ögons musik har varit spretigt nyfiken och ryckt med en på en musikalisk upptäcktsfärd, men nu är det som om de har hittat hem.

Tredje gången gillt för Dina Ögon, bandet som helt oförutsett flög in över Sveriges musikscen från sidan för två år sedan och blev bandet alla talade om. Här har de lyckats förtäta det bästa<br/>från den självbetitlade debuten och uppföljaren "Oas", utan att tappa lekfullheten. De första två albumen genomsyrades av en hejdlös lekfull nostalgi, att skapa ny musik av gammal. "Orion"<br/>däremot kliver framåt, och även om bandet inte helt kan hålla sig från blinkningar till äldre musik de inspirerats av så är ljudbilden modern.