Skönlitteratur

Någon gång på 1980-talet hamnar de två skräckfilmsfantasterna Moa och Göran mitt i moralpaniken gällande videovåldet. Det påstås skapa mördare och tillsammans med Gunnel från Statens Biografbyrå börjar de snart nysta i vad som kan vara sanningen. Om sanningen nu ens finns? <br/> Det är en personlig uppgörelse med 1980-talets mediepaniker men också med nutidens upplösning av sanning och urholkande av konstens värde.

Som ensamstående mamma har Åsa alltid haft en nära relation till sin son. Men den relationen, som Åsa har tagit för given, förändras då sonen träffar sin flickvän. När paret akut behöver någonstans att bo ställer Åsa sin egen lägenhet till förfogande. Men att plötsligt bo tillsammans med sin vuxne son och hans flickvän ställer helt andra krav på relationerna. Och när Åsa en dag, med de godaste av intentioner, råkar få veta något hon inte borde, blir det början på en konflikt som kommer att splittra hennes familj.<br/><br/>Missförstådd lämnas Åsa med en ny bild av sin sons uppväxt, fylld av anklagelser hon inte alls känner igen. Är det verkligen han själv bakom orden, eller har han låtit sig påverkas av någon annan? Det blir smärtsamt uppenbart för Åsa att den viktigaste personen i hennes sons liv inte längre är hon, utan hennes svärdotter. Och när hennes egen mamma går bort upptäcker hon att ingen längre finns vid hennes sida.<br/><br/><em>Svärmodern</em> är en stark berättelse om de närmaste relationerna vi har, och hur svårt det kan vara att förhålla sig till varandra när roller man sett som självklara bryts upp och förändras.<br/><br/>"Moa Herngren berättar med träffsäkerhet om hur manipulativt ett kollektiv kan handla och hur självuppfyllande förtal är." SvD<br/><br/>"Ännu en bladvändare av Moa Herngren" Sveriges Radio

Det är i mitten av artonhundratalet. Ett gäng skalpjägare rör sig i gränstrakterna mellan USA och Mexiko. Deras uppdrag är att döda krig­förande apacher, men rätt snart ger de sig på alla som kommer i deras väg. De är anförda av John Joel Glanton, men den som verkligen styr förloppet är den sataniske domare Holden; en jättelik, blek hårlös man som är besatt av att kartlägga den omgivning han erövrar och förgör. Cormac McCarthy bygger sin berättelse på en memoarbok av Samuel Chamberlain, som red tillsammans med Glanton och hans gäng. Den värld han frammanar är både drömlik och detaljskarp i sin våldsamhet.<br/><br/>'Blodets meridian' kom 1985 och anses av många som McCarthys bästa roman. Det är en fascinerande kombination av historisk roman och filosofisk betraktelse, som pekar fram mot senare mer berömda verk som 'Gränstrilogin', 'Vägen' och 'No Country for Old Men'.

"...kanske känner även hon tyngden, kanske står även hon inför valet mellan två framtider, kanske anar även hon det väntande mörkret, att hon med ett annat beslut hade fått en annan giv, för hon tvekar några evighetslånga sekunder innan hon tar sitt beslut och kliver in i taxin med sitt bedårande leende och blicken han knappt kan möta eftersom det är som att titta in i solen."<br/><br/>Det här är berättelsen om en början och ett slut. Han är författare, hon är skådespelare, de blir blixtförälskade och får ett liv tillsammans innan sjukdomen slår till. Carl-Johan Vallgren har skrivit en självbiografisk roman om omvälvande kärlek och plötslig död, om försöken att med språket bringa reda i det ödesbestämda och det okontrollerbara som är livet.

Sommarvisa nr 9 <br/><br/>Dubbelliv <br/><br/>Kitty påstår hårdnackat att Bernhard redan är gift med en kvinna i Sandefjord, men Tekla kan inte få sig till att tro på henne. Hur kan Bernhard ha fört henne bakom ljuset när deras kärlek kändes så äkta? <br/><br/>- Jag förstår att du är upprörd, sa Kitty försiktigt. - Men detta är inte något jag hittar på. Jag kände honom och hans familj förut, vi kommer ju från samma stad och har umgåtts i samma kretsar. Men jag hade ingen aning om att han var i Christiania. Inte förrän helt nyligen, menar jag. <br/><br/>Doktorn i Son bjuder in Kitty och Tekla på besök till sanatoriet. Äntligen ska Tekla få svar på vem hennes far har betalat vård för under alla dessa år.

"Jag skulle lätt läsa fyra hundra sidor till om den här dysfunktionella familjen och får Tone Schunnesson inte Augustpriset i höst ska jag äta upp min fars gamla träbonnar." Sydsvenskan<br/><br/>"Författaren skildrar sina dysfunktionella fuck-ups med en omsorgsfull närhet som gör det omöjligt att inte dras med i karusellen. Det är våldsamt. Det är blodigt. Det är vansinnigt underhållande. Och mitt i detta sinnessjuka ultravåld, mycket ömsint och djupt mänskligt." Dagens Nyheter<br/><br/>"<em>Ultravåld</em> är inte bara en våghalsig och konfliktfylld bok om utstuderat patriarkalt våld - det är en originell och poetisk berättelse, rörande och sugande rolig." Helsingborgs Dagblad<br/><br/>"Den i särklass bästa svenska roman jag läst i år, och jag tvivlar på att någon kommer ha toppat den när december slår över i januari." ETC<br/><br/>"Schunnessons roman är djävulskt berörande ... Handlingen har det driv som gör att man helst vill läsa boken i ett svep." Västerbotten-Kuriren<br/><br/>"Inled dig själv i frestelse och förgör sommarens stunder i brassestolen med lite <em>Ultravåld</em>. Boken är en av årets bästa. Och filmen kommer bli en höjdare också, för det här måste ju bli film." Arbetarbladet<br/><br/>"<em>Ultravåld</em> är en roman som hela tiden står i kontakt med andra medier - det filmiska berättandet, den ljudboksanpassade muntligheten ... Med andra ord har Tone Schunnesson skrivit ett stycke exemplarisk samtidsprosa." Göteborgs-Posten<br/><br/>"Tone Schunnesson sätter fingret på något som känns så sant och oskrivet om mammor i destruktiva relationer" Upsala Nya Tidning<br/><br/>"Läs den på egen risk! Och njut av den innan den blir rörlig bild." Kulturnyheterna, SVT<br/><br/>"Tone Schunnesson når med <em>Ultravåld</em> en helt ny nivå av sitt författarskap, och har skrivit vad som omöjligt kan vara annat än årets svenska roman." KULT<br/><br/>"Storartat ... Ingen skriver en rutten loser som Tone Schunnesson." Kulturnytt, Sveriges Radio<br/><br/><strong>"</strong>Ultravåld är ett perfekt dramaturgiskt bygge. Storyn är av kalibern att den skulle kunna slå omkull vilken Hollywoodproducent som helst med sin grundkonflikt som luktar Shakespeare (maktkamp, våld, galenskap och ond, bråd död) och sina många, oväntade vändningar." Tidningen Vi<br/><br/>I slutet av 1990-talet växer syskonen Jarl och Eddie upp i ett nedgånget slott i Skåne. Jarl drömmer om glamour, något han desperat saknar bland skitiga bönder och inavlade lantisar. Hans lillasyster Eddie drömmer om att hennes bror ska vilja hänga med henne. När deras pappa, den undanglidande friherren Carl-Fredrik, en dag går ut genom dörren för att inte återvända förlorar deras mamma Monica, som har en egen uppfattning om verkligheten, fotfästet.<br/><br/>Medan Monica låser in sig i sovrummet för att tycka synd om sig själv låter hon sina barn bringa ordning i kaoset. Det går sådär. Jarl blir oberäknelig och självförhärligande samtidigt som han låter sig inspireras av receptbelagda läkemedel och det nya millenniets estetiserande filmvåld. Eddie famlar å sin sida efter närhet i skuggan av sin gränslösa bror och spirituella mamma.<br/><br/>Men när det förflutna börjar spöka och döden gör sitt intåg förändras allt. Pengar ska fördelas, familjeband sättas på prov och plötsligt skulle mord kunna vara en intressant utväg för att bryta invanda mönster.<br/><br/>Tone Schunnessons nya roman Ultravåld handlar om arv, trauma och lojalitet. Om syskonskapets band och föräldrar som går bärsärkagång. Om skillnaden mellan att rädda någon och att förgöra någon. Om skönhet och våld istället för försoning.

"Under. Genom. Mot" är den sjunde boken i Marianne Lindberg De Geers pågående dagboksserie - en osentimental och samtidigt ömsint skildring av livet, tänkandet och vardagen på Södermalm i Stockholm. Genom korta, koncentrerade anteckningar rör sig boken mellan det privata och det offentliga, det lilla och det världsomspännande. Här samsas reflektioner om konstnärskap, åldrande och relationer med iakttagelser från kulturlivets debatter, oro över ekonomi och stillsamma kvällar hemma framför tv:n tillsammans med maken Carl Johan De Geer. Det vardagliga ges samma tyngd som de stora frågorna: krigen som pågår, den globala politiken, maktens språk och människans oförmåga att stå ut med sin samtid. <br/><br/>Dagboken fungerar som ett verktyg för förståelse - av omvärlden, av tiden vi lever i och av jaget självt. Med sin karakteristiska blandning av skärpa, självironi och humor skriver Lindberg De Geer rakt in i det som skaver, roar och oroar. Resultatet är en bok som både är djupt personlig och allmängiltig.