Memoarer & Biografier

Så fort någon skriver om <i>Solstollarna</i> flödar sociala medier över av känslosamma kommentarer, inget annat fenomen av liknande karaktär genererar fler inlägg trots att det nu gått över 40 år sen första serien sändes. Vårt julprogram <i>Toffelhjältarna</i> röner inte alls samma uppmärksamhet trots bättre betyg och högre tittarsiffror, närmare 3,5 miljoner satt bänkade. <br/><br/>Johannes Brost och jag stod i baren på nya Club West End när Mick, Keith och Brian steg in genom entrén. Det var väl min syster Ingela som raggat upp dem någonstans, fråga mig inte var eller hur, hon var expert på sådant. <br/><br/>Som popmusiker var det förstås kul att träffa Stones, men jag var trött och gick hem till Fersens väg och kröp ner i min säng. Vaknade av att någon ruskade liv i mig, det var Mick som undrade var han kunde sova. Sen kom även Keith och Brian in i mitt rum som från golv till tak var dekorerat med Beatlesbilder, bara en enda ynka liten poster på Stones fanns i ett hörn. <br/><br/>Dan därpå slog vi oss ner i familjens nedsuttna Chippendalesoffor med akustiska gitarrer, Brian och Keith gav sig tusan på att Mora och jag skulle lära oss riffet till deras listetta Last Time . Det tog sin lilla tid, alldeles för avancerat för oss. Men till slut så ... <br/><br/>Senare samma kväll ägde den omtalade festen rum som finns dokumenterad i Magnus Gerttens och Stefan Bergs prisbelönta film Rolling Like a Stone. <br/><br/>Ingela och jag hade med familjen flyttat till Fersens väg redan året jag fyllde elva, och jag bestämde mig nästan omgående för att här vill jag leva, jag älskade varenda liten vrå. En journalist som ville veta min levnadshistoria förvånades storligen över att jag bott hemma ända fram till min 30-årsdag, och då var det dessutom inte jag som flyttade. Det var mamma och pappa som fick ge sig i väg. Rubriken löd: Hans föräldrar flyttade inte hemifrån förrän han fyllde 30. <br/><br/>Så Ingela och jag bodde kvar i vår sjurummare under många händelserika år. Inte bara Stones har sovit över på denna ärevördiga adress, alla kända rockartister som kom till Malmö tittade in men också författare som Jacques Werup och förstås vår granne Åke Cato. <br/><br/>När jag till slut måste lämna lägenheten begav jag mig till kvarteret där min blivande kollega Per Dunsö höll till. Under en intensiv period mellan 1975 och 1990 medverkade vi i 16 tv-serier, de flesta nu med ålderns rätt behagligt insomnade.<br/><br/>Avslutningsvis, det här är ingen apologi. J'accuse!

Mats Mikael Dubois, eller Svullo för de flesta, är komikern, skådespelaren, sångaren och artisten som avslutade sitt liv i en källare i Huddinge blott 46 år gammal.<br/> I denna bok berättar Mickes kompis Lasse Jansson om alla dråpligheter och mycket annat som hände i Micke Dubois sällskap. Saker som vi övriga inte får ta del av när ridån fallit och rampljuset slocknat. Som läsare får vi följa med på turnéer, bilutställning, krogbesök, hockey­matcher och mycket annat. Micke Dubois Den roliga historien är en bok där man får känslan av att krypa in under skinnet på Micke och lära känna honom totalt. Lasse Jansson umgicks intensivt med Micke i femton års tid och är en av dem som kände honom bäst, så en mer lämplig författare till en bok av detta slag går knappast att finna.<br/> Förutom Lasses egna minnen och de är ganska många, har han inter­vjuat andra personer som varit inblandade i Micke Dubois liv, bland andra Hans Crispin, Conny Bloom, Sven Hallberg och Mickes mamma Ulla.<br/> Bokens undertitel, Den roliga historien är ingen överdrift. Många garv utlovas.<br/> Det räckte med att vi lämnade kommungränsen för att det skulle börja hända grejor. Ibland behövde vi inte ens ge oss av. Det hände roliga saker även på hemmaplan, säger Lasse Jansson.<br/> Micke Dubois Den roliga historien är en berättelse om mannen som var tjugo år före sin tid inom stand-up komedin och är ett dokument om hur det funkade inom nöjesindustrin förr i tiden.

"Den 11 oktober 2018 knackar det på dörren till vårt hem. De tre poliserna behöver inte säga något. Jag ser det i deras ögon. Jag vet redan vad de kommer att säga. Dagen jag fasat för så länge är här."<br/><br/>När Jenny träffar James och ser det blå ljuset i hans ögon vet hon att det kommer att bli de två. Hon dras med i hans livsglädje, men snart inser hon att där också finns en skugga. Det som börjar som en lätt depression växer sig allt djupare in i James tills han till slut bara kan se en enda utväg - att ta sitt eget liv. Ensam kvar med fyra barn tvingas Jenny konfrontera allt hon inte ville se: sjukdomens kalla ansikte, medberoendets grepp och vårdens svek.<br/><br/>"När livet går sönder" är en gripande berättelse om psykisk ohälsa, kärlek som inte räcker - och om kraften att leva vidare när det värsta har hänt.<br/><br/>Jenny Hamrén är livscoach, föreläsare och kursledare inom personlig utveckling. Tidigare arbetade hon i många år som undersköterska på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Frida Funemyr är journalist och fotograf och har jobbat för landets främsta tidningar i snart 30 år. Hon har tidigare varit medförfattare till bland annat boken "Ärren bär jag med stolthet" (Norstedts) som vann Storytel Awards i kategorin fakta 2023.

<b>The extraordinarily powerful and unforgettable memoir by the late Virginia Roberts Giuffre, the woman who stood up and spoke out about Jeffrey Epstein and Ghislaine Maxwell</b><br/><br/>The world knows Virginia Roberts Giuffre as Jeffrey Epstein and Ghislaine Maxwell's most outspoken victim: the woman whose decision to speak out helped send both serial abusers to prison, whose photograph with Prince Andrew catalyzed his fall from grace. But her story has never been told in full, in her own words-until now.<br/><br/>In April 2025, Giuffre took her own life. She left behind a memoir written in the years preceding her death and stated unequivocally that she wanted it published. Nobody's Girl is the riveting and powerful story of an ordinary girl who would grow up to confront extraordinary adversity.<br/><br/>Here, Giuffre offers an unsparing and definitive account of her time with Epstein and Maxwell, who trafficked her and others to numerous prominent men. She also details the molestation she suffered as a child, as well as her daring escape from Epstein and Maxwell's grasp at nineteen. Giuffre remade her life from scratch and summoned the courage to not only hold her abusers to account but also advocate for other victims. The narrative of Nobody's Girl preserve her voice-and her legacy-forever.<br/><br/>Nobody's Girl is an astonishing affirmation of Giuffre's unshakable will-first, to claw her way out of victimhood, and then to shine light on wrongdoing and fight for a safer, fairer world. Equal parts intimate and fierce, it is a remarkable narrative of fortitude in the face of depravity and despair.

När Tova bara var tretton år gammal förlorade hon sin mamma. Sorgen slog hårt mot hela familjen och förändrade livet i grunden. Men bakom sorgen låg också en mörk och ständigt närvarande skugga &ndash; de långvariga hoten och påtryckningarna från kriminella gäng, riktade mot familjen på grund av pappans arbete som polis i kampen mot organiserad brottslighet.   <br/><br/>Denna påfrestning blev en tung börda även för Tovas mamma och bidrog till den tragedi som gjorde att hon inte längre finns kvar. I denna starka och gripande berättelse delar far och dotter, Kristoffer och Tova Samsing, sina erfarenheter av en uppväxt präglad av både sorg och ständig oro &ndash; men också av kärlek, mod och viljan att inte ge upp.   <br/><br/>Genom Tovas ögon får vi följa en tid fylld av längtan efter sin mamma, samtidigt som det skildras av ett liv där polisyrket inte bara handlar om att bekämpa brott, utan också om att skydda sin familj mot hotfulla och hänsynslösa krafter.   <br/><br/>Boken är en berättelse om att möta livets allra svåraste prövningar, om sårbarhet och styrka, om föräldraskap och barns motståndskraft. Den visar också på hur hot från organiserad brottslighet kan påverka familjer på djupet och förändra liv för alltid.

Detta är den första boken någonsin om bandet som svepte genom den svenska popvärlden. Författarna Dan-Eric Landén och Carl Magnus Palm bjuder på en fängslande och underhållande berättelse om ett popbands uppgång och fall. Samtliga medlemmar i The Hep Stars har intervjuats, liksom folket kring dem. Boken är illustrerad med hundratals bilder från gruppens karriär. En Bonus CD medföljeri denna första upplaga.

På en parkeringsplats i Katrineholm skrev Janne Andersson på kontraktet som förbundskapten för herrlandslaget i fotboll. Det finaste jobbet han visste. Året var 2016 och nu väntade sju år och 94 landskamper som en av Sveriges mest omskrivna personer. <br/><br/>Janne blev folklig medan framgångarna och motgångarna flätade sig samman under en händelserik tid. Det blev kvartsfinal i VM, lilla Sverige fällde giganterna som Italien, Frankrike och Spanien, men man föll också mot Azerbajdzjan. <br/><br/>Det pratades om Zlatan, bråkades i tv-studion och en av de sista matcherna fick avbrytas på grund av ett hemskt terrordåd. <br/><br/>Janne Andersson har hyllats och ifrågasatts. Genom alla svängningar har han hållit fast vid sitt klassiska motto Då är då, nu är nu och sen är sen för att hålla sig från spekulationer och behålla fokus på verkligheten. <br/><br/>Under alla år skrev Janne dagbok efter varje samling. Nu kommer den ut som bok. <br/><br/>Man minns ofta tider kronologiskt i och slutet påverkar sammanfattningen. Dagboken berättas baklänges för att minnas tillbaka och samla bilden av Sveriges meste förbundskapten.